Less på den ständiga frågan...

Less på den ständiga frågan... "Kommer ni att klara det med bara en bil???" "kommer ni klara det här???" F*n vet jag? Hade jag inte trott det så hade jag väl inte gjort detta? Vi får väl se.... kan ju inte ge upp för att vi inte vet hur det kommer att bli! Man vet väl aldrig i förväg om det kommer att bli bra?? Man hoppas ju, Dum spiro spero (så länge jag lever hoppas jag)...



Åååå så sitter man här med räkningarna... lika tråkigt varje gång... pengarna bara försvinner... Klart att vi klarar det men det skulle vara kul att lägga undan mer nu innan vi flyttar så vi har en buffert... Vi försöker spara på allt vi kan, klart att vi kan spara på mer men det gäller att hitta utgifterna bara... Tråkigt men vad gör man när man är fattig??? Aja, ska försöka ringa lite bolag och kanske byta lite till försäkringarna som är billigare och så... Vi får se, det är i alla fall en utmaning!!

Avslutningsvis vill jag också berätta en rolig historia... Alexander frågade mig i morse vad jag ville ha i julklapp??? (han har redan börjat önska sig...:-)) Jag sa att jag inte visste, men Conny sa "kanske mamma vill ha en fin tekning i julklapp?" och han tittade frågande på sin pappa och log lite grann och sa: "jag tror inte jultomten har sånt att ge... han har bara en massa leksaker...!)Han e bara FÖR god!

Snacka om trött....

Snacka om trött... Jo, för igår lade vi upp annonsen av min bil på blocket... Blev lite sent då vi kom hem från Anki och Tobbe relativt sent och vi hade ju lovat att vi skulle sälja av bilen nu när vi behöver pengar till kontant insatsen på huset... Men när jag gick och la mig så hade jag inte en tanke på att ställa klockan på ringning eftersom det var måndag=jobb! Senast jag tänkte på det var när jag lade Alexander för natten och då sa jag: "Du får vara hemma med Pappa och Lukas i morgon eftersom jag jobbar..." Men inte när jag lade mig i sängen för att sova... snacka om trött???... Eller när jag sen vaknar upp av att Conny ruskar om mig och pekar på klockan... 07:00... och jag tänker argt: "VA F*N, varför väcker du mig, jag ska inte upp..." Men inte för en stund senare kommer jag på att jag faktiskt ska upp och ska dessutom åka till jobbet klockan 07... Snacka om trött... Helgen gick för fort förbi!!!

Det här är bilen som säljs:

Jag kommer att sakna den jättemycket!!! Det är konstigt att man har en relation till den också.... Känns lite som en familjemedlem som försvinner! Det är sorgligt att behöva sälja den, vi behöver den egentligen, men vad gör man (kommer ju inte ha råd med den sen)??? Hatar att vara så sentimental!!!

Redan morgonen efter började det ringa... tror det var sådär en tio stycken som ville komma och kolla på den... Conny hade fullt upp och visa den... och när jag kom hem var de påväg för att se den... Folk vallfärdade hem till mig för att se min bil... och lagom tills maten var klar hemma var den såld!! Ibland undrar man om man kanske skulle ha satt ett högre pris... men vi är nöjda med priset och det är det viktigaste...

Mycket att göra nu...

Mycket att göra nu... Ja, inför flytten och så... Vi ska ju sälja ena bilen så jag var och tvättade den i morse i biltvätt.. Ja jag vet väldigt lat men hur gör man när man behöver tid... för det var väl därför jag tvättade den i biltvät??? :-) Ja... Självklart!!! Skämt åsido har man tagit en hel del biltvättar för att slippa göra det själv men det får det bli ändring på nu... behöver spara pengar tills jag blir fattig husägare som vi numera säger och de flesta säger tillbaka: "Välkommen till klubben!!" men samtidigt har man investerat i något också... Väggarna.... Hmmmm... Känns tryggt!

Vi var och hjälpte Anna/Andreas med att bygga deras nya kök igår... Alexander och Theo lekte jättebra med varandra, som de alltid gör, men Lukas fick man hålla 100% koll på då han tror att allt somligger på golvet är mat... hmmm... så en och annan frigolit-bit hann hinna in i hans mun och förmodligen ner i hans mage... han trodde det var popcorn??? Knasig bebis som Alexander säger...
Såg "en shopaholics bekännelse" i går... den var faktiskt bättre än jag trodde! Väldigt gullig och man kände igen sig litegrann i henne också... men det är tur att jag får lättare ångest över pengar än henne... annars kanske man hade varit där... Med skulder upp till öronen!! (som om man inte har det nu, köpt hus och så??)

I dag ska vi hem till Anki och Tobbe på middag och det ska bli jättekul!

Midnattsloppet en rejäl pina....

Midnattsloppet en rejäl pina... eller som Conny beskrev mig när jag kom in i mål: "Du såg ut som en arg blöt katt!"... Jag sprang som jag trodde på en mycket sämre tid än de flesta men jag sa att jag skulle ta mig runt och det gjorde jag!!! Trots att jag var rejält slut redan efter 5 km så gav jag inte upp... det är jag för envis för... Men jag var redan trött när jag åkte in.. klockan var ju läggdags då vi började springa!!! Men någonstans i mig kändes det att jag inte var på topp redan från början... vill inte egentligen ha några ursäkter men jag var trött redan vid 3-4km och jag tänkte "Gud, Malin, du är en av dem som de andra hatar... en som går tidigt... vad har de här att göra??" sa mina arbetskamrater högt och tydligt dagen innan på jobbet... Jag som inte ville vissa att jag var en av dem...var tyst... sprang skiten ur mig, tidigt i loppet i stället för att köra mitt eget rejs... Så när jag kom fram till 5km stolpen tänkte jag: "shit, det är halva loppet kvar.. hur ska jag orka det?" och vidare vid 6km: "shit, det är 4km kvar.. hur ska jag orka det?"och då var det vätske station och sportdricka... den energin levde jag på fram till 7km: "shit, det är 3km kvar.. hur ska jag orka det?" Samtidigt som mina föräldrars kompisar dyker upp i ögonfältet frågande: "Hej Malin, hur går det?" Jag minns att jag ropar: "Det här är hemskt!" och det ler förstående mot mig.... såg väl rätt så död ut vid det laget... jag sprang vidare letande efter 8 km:s stolpen och... ja, var var den??? Jag såg aldrig den!!! När jag tänker efter såhär i efterhand måste det ha varit vid cheerleeders ekipaget... de stod ju där och flaxade så jag måste ha varit förtrollad... Men när jag sen nådde 9km kände jag mig kuslig lugn och tänkte... "puuuuh... det var bara 1km kvar!!!!!!" Det överlever jag tänkte jag och sprang endast i nedförsbacke och på plan mark... alla backar gick jag... De sa att man skulle hålla till höger om man var långsam så det gjorde jag men blev tacklad hela tiden ändå... Väl på upploppet så tänkte jag: "den här sträckan klarar jag att springa!" Och jag sprang.. men kom knappt framåt... för det var som en synvilla... längre än vad jag trott... Jag dog när jag sprang över mållinjen... trött och utmattad stapplade jag vidare och fick medalj...


Fin va??? Låt oss nu komma till vad som gjorde mig till en "arg blöt katt".. Som ni kanske förstod så öste regnet ned under hela loppet men det var egentligen bara trevligt.. men därför var jag väldigt blöt....Blöt katt... beskriver hur jag såg ut... ARG, var jag... för att alla hade lurat mig... de sa: "Det är bara en jobbig backe..." och jag kan säga att det INTE BARA var en backe utan efter 6km så var det BARA BACKAR!!! Därför var jag arg... och besviken var jag att jag inte sprang fortare... men men, det finns bara utrymme för bättre tid nästa år... eller?? Och jag tar tillbaka det jag sa om att det var lättare att föda barn... för det var det inte... Vet inte varför hag sa det men jag var frustrerad... Nog om det... Conny var jätteduktig!!! Jag var jättestolt över honom.. Han sprang på 49min....

Barnen var hos mormor/morfar... första gången de har båda över natten... Var orolig att de skulle driva dem till vansinne men det hade de inte gjort... Så jag är glad att allt gått bra... Senare på kvällen så skrev vi kontrakt på huset så... snart är det bara vårt... om allt går bra... Och Anna, TACK för det uppmuntrande samtalet vi hade i lördags!!! Jag blev väldigt mycket mera positiv.. Jag är glad att ni tror på oss och att ni aldrig har fördömande åsikter om oss någonsin!!! Så TACK! Och TACK till dem som också uttryckt positiva kommentarer... det värmer mitt hjärta!!!

Här är några tokiga bilder på mina barn:

Alexander somnade såhär med en banan i handen... några minuter tidigare frågade vi honom om han var trött och han sa bestämt NEJ! och vi trodde på honom... i bland har han fel...


Persienn kula... mums??? Han e lite tokig... som Alex säger: "tokiga bebis" och ler...


Jag och mina killar... Gosigt!!


Jonathan har också fyllt år... så jag gjorde det här kortet till honom...


Älskar det där kortet på honom!!!

Dagen D...är kommen....

Dagen D...är kommen... Ja det är i dag vi springer... ja, jag och 21000 st till ska ta sig runt stockholmsgator... I våra fina gröna tröjor (ärtgröna, som en arbetskamrat säger) men det var därflr jag sa att det var mitt år att springa... för grön, är ju min favvo färg... grönt=skönt! Självklart har de också bytt märke på tröjan till nike, vilket också är en favorit! Inte nog med att man ska vara nervös, men att man måste vara det hela dagen och hela kvällen och när man är lagom trött ska man springa... EN MIL!!! Hur laddar man för det???

Nåja, vi ska köpa hus... Ja, jag vet det gick fort men när man hittar ett bra pris och dessutom ett fint hus så måste man slå till... oron att man ska klara det hänger i luften men det gör det alltid... man är alltid orolig för att man inte vet... men det jag vet är att man lever efter det man har oavsett om man har mycket kvar efter räkningarna eller lite... man anpassar utgifterna till inkomsten... man sparar om man behöver det... annars försvinner de!!! Men nu är vi fast beslutna att vi inte ska köpa saker hela tiden utan nu ska vi bli ekonomiska!!! Det är vårt mål...
Här är några bilder: (sorry, karin och Anki vad kul att vi har det nära till varandra!!!)

120kvm hus och liten tomt ca 350kvm...


Nytt kök...


tillbyggd matsal... grön panel...hmm.. brukar gilla grönt men...


Tillbyggd hall...


Inre hall... varför har man två??


Vardagsrum...


Sovrum...1


Sovrum...2


Master sovrum...


Badrum...1


Badrum...2 Tvättstuga finns också till min stora glädje... slippa tvätthögarna i vardagsrummet!!


Alltan...


150 meter till stranden...


Tyvärr längst ute på Ingarö... Blir långt till jobbet!!! Men som en arbetskamrat sa: "Livskvalitén, blir ju mycket bättre där ute!" För vi trivs ju inte här i orminge, även om det är mycket närmre stan...

Ursh och blä....

Ursh och blä.... ja, just så känner jag just nu... ville bara säga det!

Lägenheten blev för dyr...

Lägenheten blev för dyr... Det blev sju stycken som budade mot varandra... helt sjukt!!! Nu är den bara 500000:- dyrare än utgångspriset!! Men men, vad gör man när man inte har råd...
Jo, nu letar vi hus ute på värmdö/ingarö/älta... Så vi får se... kanske hittar något som passar oss tillslut... Conny kan tänka sig att bo nästan varsomhelst runt stockholm och dess grannkommuner men jag därimot är av annan åsikt... Drömde i natt, helt ångestladdat, att vi gått och köpt ett hus som jag absolut inte ville bo i... men jag vaknade till och tänkt... huva... tur att det var en dröm... och då började jag grubbla på en massa saker... "vart är vi påväg i denna desperata väg mot husköp???" "är det jag som är för trångsynt när det gäller var jag vill bo??" "Kan jag ändra min inställning utan att känna ångest???" En sak är i alla fall säker.... Jag vill inte ha för bråttom heller... Har vi bott i knarkarfästet orminge i två år så kan vi väl bo i några månader till... Men man vill ju inte att ens barn ska växa upp här så... härifrån måste vi!!!

Allvarligt talat nu...

Allvarligt talat nu... Jag VILL ha den lägenheten!!! Jo, vi var och tittade på en ny lägenhet idag och den var superfin!!! Inte bara för att jag vill komma härifrån, men den var topprenoverad och det enda som vi tyckte var fel med den förutom priset så var det att balkongen var vid ett av barnens rum... men annars så var den jättefin... Men när vi var på visningen så var det en gubbe där som pratade om hur mycket pengar han hade att stoppa in redan nu och så¨... så det lät som om han skulle ha den till vilket pris som helst så det tyckte jag var tråkigt... men vad vet jag??? Troligen är den redan i nuläget för dyr... och man måste vara realistiska.... vi har inte så mycket till kontantinsatsen!!! Men jag vill ha den... suck... det kommer väl bättre...

I dag har varit på ytterligare ett KALAS! Jonathan fyllde två år! Känns som om det varit mycket kalas på sistone och man vill ju gå ner i vikt och inte upp!! Självklart så övertalar man sig själv att man inte ska äta så mycket men när man väl är där så är man inte så övertygad... Kakor och bullar är min värsta fiende... och det fanns mycket sådant!! Nåja, nu är det inte kalas förrän i oktober igen så...

Sprang i fredags och jag fick ont... blev lite orolig... men Conny sa att det är bara att vila om jag ska springa i helgen och det vill jag... men så kom ryggskottet i dag... har knaprat piller hela dagen och hoppas att det går bort i morgon... men det verkar som om det är någon som vill säga mig något??? Försöker att jobba vidare mot mitt mål.... midnattsloppet!!

I dag kom den...

I dag kom den... Ja, mitt startbevis... till midnattsloppet... Åååå gud vad tungt det känns! Jag har sprungit några gånger på sistone och har endast sprungit som längst 6,5 km... och det är tungt... och så ska jag orka 3,5 till??? De flesta säger att det kommer gå bra och att man springer sista biten på ren vilja... En arbetskamrat sa till mig idag att första gången hon sprang en mil, när hon kom i mål, sprutade tårarna av glädje... Jag längtar tills dess... att få känna att man presterat något man aldrig gjort förut! Men då kommer även kraven... Jag vill komma i mål innan 70 minuter har gått... men som jag sa... jag tror mer på att det blir 1,5 timma... och DET skulle jag tycka var tråkigt!


Kan man inte bara skratta åt denna knäppis??? Han är så gooo! Han är ett av mina glädjerus när jag kommer hem från jobbet!! Han blir så glad och helt till sig och bestämmer sig snabbt för att punktmarkera mig! Pappa, han är också väldigt glad och se mig när jag kommer hem... vet inte om det är tanken "Gud, va skönt! Nu kan jag ta det lite lungt och njuta av ensamheten en liten stund" för vid det laget när jag kommer hem har de drillat sin pappa helt slut... (de=barnen) eller så kan det vara så att han faktiskt är glad att se mig för att han tycker det är tråkigt utan mig... Nåja, jag nöjer mig med lite av båda! Så jag inbillar mig att det är så...


Vill vara som sin Pappa... Så söt!!


Sötnos!!!

Läste rubriken i går på Aftonbladet den löd något såhär: "Mamma körde över sin treårige son-som dog" och suckade djup.. har vi inte lärt oss än att hålla koll på våra barn och framför allt, försäkra sig att de inte är vid bilen när man backar??? Jag är glad att jag har backsensor på våran bil.... för vem vet, det kunde ha varit jag??? Man ska aldrig säga aldrig, det har jag lärt mig!!! Skulle inte vilja vara henne... Jag läste inte artikeln för jag blir bara ledsen när jag läser sånt! Men Conny sa att hon hade tvillingar, att hon hade åtminstone en kvar... Vet inte om jag skulle tycka det var lättare för det.. påminnas varje dag av att bara se barnet...

Alexander är väldigt känslig just nu... vill gärna vara med och bli pussad på hela tiden... och han säger ibland, bara för uppmärksamhet, ni vill inte vara med mig va??? Och hjärtat mitt brister när jag ser honom trava iväg till sitt rum med huvudet böjt och stänger igen sin dörr.... jag springer efter honom och han vill bara att man trugar med honom... han spelar svårflörtad och puttar bort en men jag tror inte han vill att man ska gå för han säger att man inte får gå när man är på väg därifrån och då får man minsann både pussar och kramar... Tragiskt men vad gör man åt det??? Jag tycker att vi är med honom lika mycket som vi är med Lukas... men han är en känslig kille... så man vet inte, kanske skulle man vara lite extra med honom... Samtidigt måste han dela med sig... Svårt!!!

Födelsedagskalas...

Födelsedagskalaset gick bra... det var ju bara släkten som kom men det är nog för att få sig lite panik över hur stökigt vi har det hemma men Alexander hjälpte till och städa.. i alla fall sitt rum... Mannen fick dammsuga, hatar att dammsuga, medan jag åkte och köpte tårtan... Ville ha den glasyrerad... säger man så?? Jo, men jag ville ha den märkt med namn: "Lukas 1år" men konditorn sa att hon inte var utbildad och kunde därför inte så jag tänkte, "Kan väl inte vara så svårt?" men en stund senare så märkte jag att det inte var så lätt och tårtan såg ut som en krakelerad glasmosaik... Men jag kom på sen att det måste ha varit gelen som gjorde såhär mot mig!! Hade jag haft en bit marsipan så hade det hela gått bättre!!! Det är jag bestämt övertygad om... det man inte vet, kan man fortfarande säga att man kan... (på bilden syns de vita ränderna på sidan)


Jag och min lilla 1-åring!!!


Lukas tyckte pappret också var roligt!


Han provar alla leksaker genom att slå på dem!


Alla tre småkillar i familjen lekte med Lukas leksak han fick... snacka om fasinerande!


Han börjar ta sig fram med hjälp bord och stolar... Här leker han med sin traktor han fick... den var jättefin!


Alexander tyckte det var roligt att leka med Lukas nya leksaker!! Jonathan också, som syns i bakgrunden!


Alexander "Jag vill bara kramas" Garpö och Jag...

Thank You!!!!!

Thank You!!!!! Min lilla Lukas fyllde ETT ÅR i går!!! Tänk vad tiden går!

Låten tillägnad mina barn...



Alexander tar mycket väl hand om sin bror... Han är en duktig storebror!!!


Kan inte förstå att du är ett år!


Och att min stora pojke snart är 4 år!!!