Svininfluensa....

Svininfluensa.... Ja, igår var jag där på vårdcentralen för att ta vaccinationen som alla tjatar på mig att ta, tillsammans med Alexander som jag hoppades skulle ta den också... Men tanken slog mig att det finns folk som dött av den och det vill jag absolut inte att han ska göra... för man vet aldrig med en sån där liten människa... han kan vara allergisk mot den... Framför allt så vill jag inte att han ska vara rädd för att gå till vården... Så jag frågade honom om han inte ville ta en också nu när även jag skulle ta den, men det ville han inte... Så jag mutade först med en Glass... hjälpte inte... Sen Godis... det hjälpte inte heller så jag gav upp... Han får väl ta den sen helt enkelt... Jag tänkte att om han ser mig ta den och det inte är så farligt som han tror så kanske det ger med sig... och han får ett val nästa gång, kanske han tänker att det inte var så farligt och tar den... Men när jag var klar med sprutan så kom vi ut i väntrummet då han galer: "jag vill ha Glass!!!" Varpå jag säger: "men du tog ju ingen spruta..." och han säger:"men jag vill ta sprutan!!!" Jag vänder om och säger: "kom då, vi fixar det på en gång då!"... Han tittar på mig... tänker... och han går vidare mot utgången som om han beslutat sig för att inte göra det... han offrade Glassen! Det är stort! Han är lite skeptisk mot vården då de var onda mot hans mamma för ett tag sedan... Sen dess vill han inte till sjukhus... typiskt manligt ändå.. måste vara medfött att inte vilja gå till doktorn... Hans pappa och min pappa är sådana... typiskt!!!

Blev hemringd från jobbet idag... Lukas var sjuk och behövde hämtas genast!!! Vi hade haft honom hemma för att han inte riktigt var sig själv i två dagar och den andra dagen kände vi att han var på G och var överallt med massor av energi... Så vi lämnade honom på dagis dagen efter och han var jätteglad att få komma dit och sket totalt i om jag gick, för han hade mycket göra... han skulle leka!!! Det var därför mycket konstigt att de efter sådär två timmar ringde efter oss och sa att han var sjuk... När jag kom till Dagis sa de att han hade 37.5 grader feber... och de sa att han spytt... Aja.. sa jag... visste att han inte var sjuk... men när de säger att han är det så är han väl det!!! För när vi kom hem lekte han och var jätteenergisk... Han brukar bli väldigt mammig när han är sjuk... han vill inte att man ska gå någonstans utan honom och så... Det där med kräkningar... han brukar få upp mat ibland när han precis ätit och han lutar sig framåt... Jag tror att det var så men det återstår att se... tror inte han är kräksjuk... Irriterande att man inte riktigt har samma åsikt... sen är det jobbigt för man känner sig som en bov som lämnat honom för tidigt efter det han varit sjuk... Nåja, det är ett jättebra dagis.. Jag är supernöjd ändå!

Man kan inte tro att han varit så liten! En liten video när han lärt sig tittut!


Känns jobbigt att inte få träna... Har haft ont i mitt knä sedan i söndags... Tänkte träna ikväll men får man träna med virus i kroppen??? Jag menar svininfluensa i kroppen, men den inte brutit ut??? Har jä*ligt ont i armen dock... men jag hatar att sitta still.. Jag vill träna!!!

Uppdatering från helgen...

Uppdatering från helgen... Ja i helgen var som väntat Conny på tävling... Inte bara den dagen han själv skulle tävla men också degen innan... vilket innebar att jag fick själv ta hand om barnen... Och jag tänkte att jag inte skulle vara en tråkig mamma som bara satt hemma, bara för att hon inte orkade ta dem någonstans... Så jag bestämde mig för att åka till Forum (porum, som Alexander säger) så han skulle få komma ut lite och göra saker som han gillar... så vi gick på BR Leksaker och tittade på leksaker... Självklart så köpte jag honom en leksak, men egentligen bara för att han är ett duktigt barn som inte tjatar om att få saker hela tiden... Han visar alltid saker och säger:" den ska jag önska mig till julklapp!!!" och så springer han vidare till nästa sak... Och när jag sa att vi skulle gå så var det inget tjafs om att han ville ha leksaker... Så då tänkte jag "Gud vilken duktig son jag har!!!" och köpte en av de saker han visat mig... Vet inte riktigt om det även var för att tillfredställa mig själv genom att det gör mig till en bättre mamma... För jag är aldrig riktigt övertygade att jag är en bra mamma... även om barnen och mannen säger det hela tiden... Men för er som känner mig är det alltid så att jag undervärderar mig själv... Någon dag ska det upphöra... jag vet det... Jag känner mig starkare varje dag, men ibland kommer svackorna då jag gör såhär mot mig själv... Aja, nog om det...
Efter det är tänkte jag att de skulle få gå på Mc Donalds... och det visade sig vara en dum ide från min sida, då det var extremt mycket folk... Satte Alexander vid ett bord där jag såg honom för att han skulle paxa bordet medan jag och Lukas beställde mat... Självklart valde jag den långsammaste kassan jag någonsin varit med om, och jag tittade hela tiden bort mot Alexander om han var kvar vid bordet och det var han... Jag beställde och.... Ungen var borta... PANIK!!! Utbröt hos mig.. tittade fibrillt runt omkring mig... Men så sa mannen bakom mig... "Jag tror din son står därborta???" Han pekade bort mot kassan längre bort.... Och puh.... det var han... och vips hade vi blivit av med platsen vid bordet... men det gjorde inget, för jag var bara glad över att han var vid min sida... Kan inte tänka mig ett liv utan honom!!!

Söndagen tävlade Conny och han kom femma totalt i tävligen! Det var ju bra! Vet inte riktigt om han själv var nöjd med det men... Min söndag blev bättre än lördagen då Anki och Tobbe kom och förgyllde min värld... Känns inte lika jobbigt då att vara ensam med två barn när man har besök... Dessutom var det bra för att jag var tvungen att panikstäda lite då de kommer, så det inte ser lika förfallet som vanligt... Alexander var väl lite skeptisk mot Leo, sedan de "brottades " lite förra gången de möttes men det gick bra ändå...

Sist men inte minst vill jag säga att jag grät floder den dagen då lille Viktor dog och ja... sedan dess har man inte hört så mycket om dem... men så idag så grät jag floder igen då jag läste artikeln:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5990608.ab

Hur klarar man något sånt??? Fattar inte det!!!

Har någon hört den här reklamen???

Har någon hört den här reklamen???Älskar den!!! Får mig att skratta varje gång!!!



Laddade över mina mobilbilder i dag till datorn och jag hittade lite roliga bilder:

Lukas älskar sin spegelbild!!! Varje gång vi är hemma hos Anna och Andreas sitter han där och beundrar...


Lika fötter...


Nyklippt, för ett tag sedan!!!


Gosig storebror!


Gosig storebror försöker äta upp lillebror...


Alexanders hund Leo...


Cooling...

Datorn trasig...

Datorn trasig... Ja och som ni kanske vet så betyder det sorg här hemma... Kanske mest för min mans skull men också för att det betyder att det kommer bli dyrt... Varje gång jag frågar Conny om hur ofta sånt här bör hända svarar han: "aldrig" och jag blir förvånad och säger: "Men hur kommer det sig att det alltid är våran dator som går sönder då?" och det hade han självklart inget svar på men det var inte alltför länge sedan den "dog" och då var det moderkortet... Självklart någonstans däremellan var det en hårddisk som kraschade men återuppstod efter någon dag... Conny blir helt förstörd när det här händer...all energi går till att laga den och för den delen också alla pengar som behövs! Jag förstår det för den är ju en av hans bästa vänner!!! Samtidigt är jag stolt över honom att han visste redan från början vad som behövdes för att fixa den och han försökte laga den på alla tänkbara ekonomiska(=gratis) vis innan vi köpte det som var trasigt... Grafikkortet! Synd, för vi sparar så mycket pengar som möjligt nu innan flytten...

En sak är säker, man klarar sig inte utan nu när man är van att ha den!

Conny har även ett andra mål nu genom att gå ned två kilo till... Han ska nämligen tävla i -70 i helgen och själva dräkten kommer att väga minst 1,5 kilo, så han måste ner till 68 kilo!!! Så nu käkar vi mat som är kolhydratfattig och JAG har gått ned ett kilo på en vecka... Snacka om att man blir glad för det lilla som ett kilo!!! Vi får se hur det går på invägningen på söndag...
Conny fick på träningen en andra blåtira, så snacka om vad folk tittar... Jag menar, ser jag stå stark ut??? Stackars min lilla blåslagna sparv...

Sen det här med att bli chef får nog vänta ett tag till.. de lade ut annonsen i tisdags och sen ska ju alla som vill ha den söka... så vi får väl se vilka chanser som jag har egentligen...? Börjar inte tvivla på mig själv, för jag vet att jag kan och jag vet att jag är lämplig för det... Testet visade ju det... Men därimot så vet jag inte med det här företaget... vad de egentligen vill ha men jag har många på jobbet som tror på mig... det återstår att se om företaget tycker detsamma...


Jag och Alexander lekte lite med kameran och tog kort på oss själva och som ni ser spårade det helt enkelt ur... Vet inte vem den galna morsan brevid den söta pojken är??? Men roligt hade vi!!

Haha.. Jag ser ut som en häst på den här bliden!!! Man kan inte annat än le...

Och Lukas, jag han går nästan själv nu, han måste nog bara våga nu... Han har skaffat sig en ny min.... ser bara lite mongo ut... men tungan i kindpåsen!!!

Sötnosen ville inte att mamma skulle packa så han såg till att vara i vägen och försökte öppna lådorna igen och slita ut kläderna... mycket populärt må jag säga...

Värt att tänka på...

Värt att tänka på... Totem tantra... Fick ett sånt där kedjebrev på mailen... Det var mycket man skulle tänka på men man fick endast föra det vidare genom mail och inte på annat sätt... Ibland tror jag inte på dem, men vågar man inte tro på dem??? En del av råden var bra t.ex.

"Ge människor mer än vad de förväntar sig och gör det för att du tycker om det..."

Det här brukar jag leva efter men det är svårt när man inte får samma tillbaka... Jag börjar ifrågasätta mig själv om man verkligen inte ger FÖR mycket..? Kanske man skulle lägga lite mindre på vissa människor för att det inte i slutändan ska känns tomt... För det är ofta så att jag blir bränd och att människor tar mig för givet... Svårt att sätta en gräns...

"Tro på kärlek vid första ögonkastet..."

Det gör jag... Min familj är ett exempel på det!!!

"Om någon ställer en fråga som du inte vill svara på, le och fråga istället: "Varför vill du veta det?"

Detta ska jag anamma... Se om det fungerar...

"Älska djupt och passionerat. du kan bli sårad, men det är det enda sättet att leva livet komplett..."

Kedjebrev tycker jag inte om, för jag har varken tid eller lust att skicka det vidare...

Det jag skulle vilja få fram som livsinstruktion som de kallade det är:

"Lev nu och inte senare, Senare kanske är för sent!!!"

Värt att tänka på eller???

Helgens händelser...

Helgens händelser... Jo i helgen blev jag helt fullbokad trots att det var vissa saker som vart inställda... Eftersom mormor/morfar var barnvakt... passade vi på och gick på Hus och Hem- mässan för att få inspiration nu när vi ska flytta till hus!!! Plötsligt när jag kör vagnen kommer det någon som ställer sig bredbent framför vagnen, och jag hinner tänka "varför?" precis innan jag tittar upp på personen... då ser jag vem det är... Det var en kompis som säljer kök... Det var kul att se henne, för det var ett tag sedan nu... och självklart vet jag vem jag ska gå till om jag behöver ett fint kök!!! Synd att vi inte behöver byta kök i nya bostaden! ;-) Sen så var det självklart "Underbara barn"-mässan... Det var SÅÅÅ mycket folk, framför allt mycket barn... Tänkte på Alexander, hur roligt han hade haft där... men nu var han inte med... Så jag sa till mina föräldrar att åka dit med honom och det gjorde de på söndagen... Han var helt slut!

Lördagskvällen blev det Biggest Loser avsnitt från USA, för de går inte i Sverige än... Blir alltid medtagen av de här programmen och framför allt inspirerad... En av deltagarna i denna säsong är en kvinna, likt jag två barn samma ålder och man, som förlorade dem i en bilolycka... Snacka om tragiskt!!! Och självklart kom tankarna i huvudet: "Hade jag själv valt att leva vidare efter en sån sak???" Ryser bara av tanken och blir glad att det inte var jag!!! Och här är hon, i ett program där hon kämpar vidare med sig själv??? Gud vilken stark kvinna! Självklart håller jag på hennes lag... dessutom har hon min favvofärg... GRÖN... Vilken ironi... Nä, då är man glad att man får vakna såhär på morgonen:


Mina gosiga killar!

Lukas övar på att gå.. Han kan numera gå med hjälp av endast en hand.. och ge skjuts åt sin bror lite då och då...


Söndagen var Anki och hälsade på med Leo, en golden med mycket leksinne, och han tyckte nog att det var synd att Alexander inte var hemma... "och han vill bara brottas!" som Alexander säger... Med det menar han på ett bra sätt, för han tycker det är roligt att brottas! I fredags hade han gjort en hund av papper på dagis och självklart var hans namn Leo!!! Han e för go!!! Vi tog en lång promenad och käkade lite lunch tillsammans.. Därefter åkte jag och Conny till forum... Behövde komplettera lite kläder till barnen, nu när vintern är påväg... Det är sällan man köper något till sig själv längre... det är inte lika kul längre, konstigt...

Mysig låt: