Birka princess 18-19 sept...

Birka princess 18-19 sept...

Create your own video slideshow at animoto.com.

Jättemysigt hade vi!!!

STORT TACK till Mormor och morfar som tog vildingarna!!!

Lite bilder från den senaste tiden...

Bustrollet...


Såg ut som en boxare när jag hämtade honom på dagis... Stackarn tål verkligen INTE myggorna!!!


I fredags när dagis var stängt så tog jag mig in till barnkulan, som numer ligger i Orminge Centrum... Här är Lukas med sin Vovve som han inte går utan... inte ens om han måste hålla i två bollar... otippat?


De brottades runt i bollhavet, vilket inte var så stort men det gick bra så länge de bara var två...


Lukas och vovven i rutschbanan...


Alexander gillar det här trädet, han klättrar alltid upp och ger mig den här minen...


Inne i ett litet vadderat hus, där Alexander byggde en soffa med hjälp av de vadderade klossarna... Stolt var han också...


Lukas vågade inte riktigt in i hoppborgen först, men han ville jättemycket... Sen fick jag dra ut honom från den... *ler* I bakgrunden ser vi Alexander som hoppar...

Sen i helgen var jag och barnen iväg och träffade Mormor och Morfar som hade Jonathan... Han hade längtat efter att leka med Alexander... Han ser upp till honom...


"Argbiggan" som jag brukar kalla honom när han blir arg för att han inte får som han vill... Ville bara springa omkring och busa... Syns på honom att han är en bestämd herre... Undra vem han brås på???


Kul var det att åka rymdskepp... Upp och Ner hela tiden...


Kul att i alla fall en av dem tittar in i kameran när man tar kort... Så svårt...


Lukas var så sjukt söt när han satt där bak och kände sig skit tuff, när han fick åka med de stora killarna... Mamma och Jag bara log åt varandra...


likaså när vi såg honom i den är karusellen... Så koncentrerad...


"Hej Då!" satt han och ropade åt oss...


Stolt satt han i tåget och körde... Så söt!!!


Alexander och Jonathan åkte i denna och hade skitkul... Lukas fick titta på... Han var grymt avundsjuk och ville hela tiden klättra upp... Synd om honom ibland... Han är ju för liten...

Ajajajajajajajajaj...

Ajajajajajajajajaj... Idag var jag på återbesök hos tandhygienisten och det gjorde ont... Så ont att jag grät och tänkte varför??? Varför gör jag det här mot mig??? Framför allt är det bara jag som reagerar såhär, eller är det kanske hon (hygienisten) som är dålig??? Ju mer jag pratar om henne och hennes beteende mot mig så känns det så... Hon har ingen empati, hon har sagt: "Såhär känslig patient har jag aldrig haft..." och idag sa hon " Såhär mycket tandsten har jag inte sett tidigare"... Bara för att riktigt trycka ned mig i stolen och skämmas för att jag har tandsten??? Eller är det för att bekräfta att det hon gör mot mig är mitt fel??? När en tår rann ned från min ögon vrå så sa hon: "ja, vi kanske ska lägga lite lokalbedövning..." "TACK GODE GUD" tänkte jag... Men det tog ju inte bort ilningarna och felstickningarna med spetsen och "OJ!"... Inget förlåt eller ursäta utan bara kör på... Ingen empati... Sen så agerade hon som om hon var min mamma... "Malin, Det här är för att du inte borstar ordentligt..." "såhär gör man:"
Och så ska jag dit igen??? Hur tänker jag???

Såååå trött...

Såååå trött... Ja, jag e så sjukt trött idag... Bestämde mig i helgen när jag ställde mig på vågen... 7 kg plus över sommaren!!! Snacka om att det är något som jag är bra på, att gå upp i vikt... Så jag beslutade mig för att gå upp en timme tidigare, sisådär kl 5 på morgonen och gå... Lite läskigt nu när det blir mörkt... Ett rådjur skällde på mig och jag tänkte:" Va e det där för ägare som släpper ut sin hund ensam så tidigt på morgonen???" innan jag förstod att det faktiskt varit ett rådjur... Conny sa att man skulle bli piggare av att gå ut och gå på morgonen... Vet inte riktigt om jag håller med men kanske om några veckor det blir resultat... Så j*vla svårt när de ställer fram två stora godisskålar på jobbet, att låta bli att äta... Man vill bara gå därifrån... Nåja, jag har konstaterat att jag är sockerberoende.... Jag kan bara inte fungera utan just nu... Trött, grinig och almänt lättretlig... Inte bra för dem som utmanar mitt tålamod dvs barnen, mannen men framför allt mina medarbetare.. Idag har jag inte ens kämpat emot de kritiska kommentarerna... Sorgligt, jag vet.. Men jag hoppas att jag blir gladare med tiden, utan socker på hjärnan...


Han luktar fortfarande bebis min lilla bebis och det är så sjukt förtrollande och beroende... Det är bara nästan så att man får panik när man tänker att det är min sista... Får ta vara på den närmsta tiden, för snart är han en stor pojke...

Var på utbildning i kommunikativt ledarskap... Den var jättelärorik, även för husfriden... Den går ut på att ställa enkla frågor såsom "Vad ska vi göra åt vårt problem med disken i köket?" Istället för: "Ska du aldrig ta hand om disken? eller ska jag alltid ta den?" Mest för att motparten ska komma till en lösning på problemet istället för att man ska lösa dem åt dem och på så sätt få dem att växa... Och det vill jag... Det är en grym känsla... Nåja, sen ska man ju bemästra det också!!!