Vi får hoppas att det blir ett bra år 2010... Det är ju många stora händelser som kommer att gå av stapeln då... Någon blir halvvägs till 60, några får en ny födelsedag att fira och kanske man blir gift??? Nåja.. ett bra år till önskar jag mig och även dig!
Let it snow...Let it snow...Let it snow... Trallade jag på härom dagen och Conny sa: "be carefull what you wish for..." och jag tänkte va? Det är ju bara en låt såhär i juletider... Men nu när jag tänker efter har det bara kommit snö...snö...och åter snö... Det är ju kul på många sätt men också jobbigt... snödrivorna växer och man fryser så fort man inte eldar i brasan... Behöver väl inte komma mer snö nu.. bara det håller i sig med kylan, för då ligger den ju kvar en stund till... Men lite sol skulle inte skada...
Julafton gick bra.. trots att vi var många... Och framför allt så tyckte jag att Robert, Connys bror, gjorde ett jättebra jobb som tomte... Men man ska inte tro att Alexander förstod att det var något fuffens... Han sa: "Pappa, jag tror inte det var riktiga jultomten, för man såg det på kinderna!" Jag tror att han menade på att han inte hade riktigt skägg och att han hade en mask... men det är klart att han funderar... Han var som vanligt jätterädd till en början, men det släppte sen när han väl delade ut julklappar... för det ville han verkligen inte missa!
Jag blev inspirerad av en kille som var ute och fotade för någon dag sen så jag gick ut samma dag och fotade... det var så mysigt!
Anledningen till att det inte blir så mycket bloggande med bilder är för att Conny laddat ner sin kvot för denna månad och då går allt väldigt långsamt... väldigt långsamt... för att de stryper linan då... För att ha kontroll på att inte det är för mycket trafik på deras linor jämt... En nackdel, men vad gör man när man inte vill ha telia? De tar några enorma överpriser... normalt för ett företag som inte har några konkurenter... Till fast tele menar jag...
Snart spyr jag på flyttkartongerna... Jag vill inte packa upp en enda låda till... NEJ, DET VILL JAG INTE..! Som om jag har något val??? Ja, i alla fall inte i dag! Conny har skaffat sig en ny hobby nu när vi har snickerboa... Han har bestämt sig för att bygga en jordgubbslåda... inget avancerat säger han men jag väntar med spänning... Det är ju lite extra manligt med en man som snickrar... Det tråkiga är väl att man sitter här inne ensam... i vårat stora nya fina hus... Tänk va mysigt det blir när alla flyttkartonger är uppackade... Det är inte så att man blir mindre stressad av att det snart är jul och att vi dessutom ska ha alla här i år! Ska bli kul!
Men i helgen så hade vi pepparkaksbygge och vi gjorde en skalenlig ritning och bygge av vårat hus och vi hade skitkul!: Utan dekoration...
Efter lite glögg och vin...
Färdigt! Se va fin den blev!!! Kanske en aningens mycket dekoration...
Lukas har börjat gå nu.. han har också börjat prata... Det han säger nu är två ord: Mamma och NEJ! åt allt... vill du sova? Nej! Vill du ha puss? Nej! Vill du ha mat? Nej! Även om han vill det så säger Nej! med bestämd röst... Han är för god! Det har är bus-minen!
Sötnos-minen!
Alexander blir mer och mer intresserad av datorer och spel... undra vem han är lik?
Försök se det positiva i allt så kommer allt bli bättre... Ja så sa en arbetskamrat till mig för ett tag sedan.. Och ja, jag har försökt att göra det och många gånger har jag lyckats... men hur ska man se det positiva i att en vän valt (för att hon inte orkar med mig) att avsluta vår vänskap??? Jag vet inte faktiskt! Jag ser det bara negativt... kan någon informera mig om det finns något positivt i det? Jag lovar att min arbetskamrat skulle kunna se det, men hon jobbar inte med mig längre... Klumpen i magen gör sig till känna såhär när man stannar upp och hinner tänka på saken... Varför har det blivit såhär??? Förmodligen är det mycket mitt fel... tar på mig offerrollen väldigt fort och har ständigt problem att känna mig bekräftad... att de som finns i min omgivning ska bekräfta att de vill ha mig i deras omgivning.. varför vet jag inte men så är det... Måste jobba med mig själv och ta reda på varför... varför tror jag inte på mig själv? Varför tror jag att ingen vill vara med mig? Måste jobba hårt på den saken...
Flyttkartongerna börjar minska... och IKEA påsarna blir bara flera... Här ska byggas garderob som vi kan stoppa alla våra kläder i och det ska bli skönt.. framför allt att veta var sina kläder är och inte behöva leta och leta och leta efter allt! Vi var på IKEA senast i dag för att vi glömde köpa vissa atiraljer till garderoben men också för att våra skruvar till sängstommen är borta!!! Vi beställde hem nya som kommer med posten... gratis... Det är vad jag kallar kundservice! Ska bli såååå skönt att få tillbaka min säng!!! Just nu sover vi i en 120cm bred säng på golvet som är stenhård! Dessutom kommer Alexander till oss mitt i natten och våra 60cm var blir sådär 40cm, jättetrångt! Snart så... jag längtar!
Sen har vi även haft den efterlängtade grillkvällen... Ja, jag vet att man inte grillar i mitten på november men vi har ju längtat efter att få grilla, framför allt grilla på tomten... och nu när vi har det vill vi inte missa en enda stund av njutning... oj det där lät lite väl... men vi har längtat ut... att kunna släppa ut barnen och leka på tomten... och om det så innebär att vi måste grilla i november så är det, DET vi ska göra!
Lukas har börjat gå nu och är överallt... undra varför man blivit mindre försiktig med det andra barnet??? Är det för att man redan har ett??? I går så satte Lukas ett chips i halsen och kvävdes... jag fick panik och tillsist fick jag ur honom det!!! Tack och lov... vad rädd jag blev!!! Och som om inte det räckte så när han fick smaka ur mitt glas i dag hemma hos farmor/farfar (ett glas som inte hade tjocka väggar) så gick glaset sönder i munnen på honom!!! fick spola ur munnen på honom men han skar sig som tur var inte på glaset... men gud va arg han var på oss efter det... Stackars farmor fick ju duscha honom med vatten medan jag höll i honom och gissa vem han glodde argt på resten av kvällen... men vad gör man??? Jag får nog bli lite mer vaksam och inte vara så naiv... Känns som sånt här händer när man släpper på gränserna!
Vi har även besökt barnens nya dagis och det verkar vara ett bra dagis... Känns fortfarande jobbigt! För Alexander har så många kompisar nu... bara tanken på det får jag ont i magen! Jag hoppas innerligt att det går bra!
Inte undra på att man har lite lätt magsår med allt just nu... Så ska jag bli chef också... Det lär ju inte underlätta den dagliga stressen!!! Nåja, ytterligare en utmaning... man får se det så...
Flyttlasset har gått... Nu har vi landat ute på Ingarö... Många flyttkartonger och dyligt som ska plockas upp! Samtidigt som barnen leker brevid och Alexander har tusen frågor... Conny och jag har börjat planera för hur rummen ska se ut och hur vi måste göra med alla saker.... mycket hamnar säkert i soporna mot mitt "samlar-intresse"... Men vad ska man med alla saker till??? Är det bara JAG som har så här mycket saker??? Nåja, tillbaka till kartongerna... Här är en bild på vår strand nedanför huset: Åååå... längtar till sommaren, då man kan vad där och bada!!!
Länge sedan... Jag skrev något på bloggen.... men det är något som inte kännts rätt på sistone... Jag kan inte sätta ord på det... Men känner mig inte riktigt som mig själv... Kanske det beror på att det är mycket som händer just nu som kräver mycket av mig.. Vill egentligen bara låsa in mig i ett rum och bara få vara mig själv för en stund... OJ, det där lät som reklamen, Norrlands guld... Men jag menar... bara få göra saker där jag får vara jag... utan att bli dömd, kritiserad och nertryckt i skorna... Hoppas på att det snart lugnar ned sig!
Tycker om den här låten.... Den blir inte sämre av videon!!!
Snart går flytt lasset också... och ni vet ved det innebär.... flyttkartonger överallt... Stress över att allt ska gå bra och att vi ska trivas där... Alexander hade härom dagen berättat för sina kompisar på dagis att han skulle flytta... att han skulle gå på nytt dagis och att han skulle få nya fröknar.... Men så hade han också frågat dem om de skulle sakna honom då... Snacka om att mitt hjärta brast... Att 3,5åringar kan ha sådana funderingar visste jag inte... För de brukar inte kunna se konsekvenserna av sitt handlande ens...?
Hade utvecklingssamtal med dagis häromdagen... Att fröken ler och fnissar till när hon ser oss så vet jag att min son förgyllt deras tillvaru med komik, för han är väldigt komisk! Hon berättade att när de var ute i skogen häromdagen så hade de sett ett träd utan bark och så sa de till barnen för att de skulle förstå att trädet minsann hade tappat sina kläder, eftersom barken var borta..... Varpå Alexander utbrister: "Titta, en NAKENFIS!" Gud va jag log när hon berättade det... Hon menade på att han hade förståelse när han kunde dra en sån slutsats!!! Sen har ju Alexander börjat fundera på vad det är han har bakom snoppen... Han är seriös och frågar sin pappa, varpå han svarar ärligt att det kallas för pung och i den finns två pungkulor... Varpå han säger "Jag har tre!" Jag tror det är för att han tror att man får fler ju många år man är... Men så på dagis på lunchen hade han suttit med ärtorna i handen och funderat... Hans fröken frågade: "Alexander, varför sitter du med ärtorna i handen???" och han säger: "Vet du, bakom snoppen finns det massor med kulor..." Och hom kunde inte låta bli att le åt honom... Undra om de pratar och berättar för varandra om barnen, fröknarna alltså??? Då måste de ha många roliga historier...
Lukas glad och han har lärt sig att...
Pussas!
Bröderna leker nästan alltid tillsammans... Även om inte Lukas förstår att det är det de gör men det är så mysigt att se!!!
I de tomma bokhyllorna... Bästa platsen att sitta på...
Påminns av lille victors moppe, han hade likadan... Det är en jag numera läser:
Svininfluensa.... Ja, igår var jag där på vårdcentralen för att ta vaccinationen som alla tjatar på mig att ta, tillsammans med Alexander som jag hoppades skulle ta den också... Men tanken slog mig att det finns folk som dött av den och det vill jag absolut inte att han ska göra... för man vet aldrig med en sån där liten människa... han kan vara allergisk mot den... Framför allt så vill jag inte att han ska vara rädd för att gå till vården... Så jag frågade honom om han inte ville ta en också nu när även jag skulle ta den, men det ville han inte... Så jag mutade först med en Glass... hjälpte inte... Sen Godis... det hjälpte inte heller så jag gav upp... Han får väl ta den sen helt enkelt... Jag tänkte att om han ser mig ta den och det inte är så farligt som han tror så kanske det ger med sig... och han får ett val nästa gång, kanske han tänker att det inte var så farligt och tar den... Men när jag var klar med sprutan så kom vi ut i väntrummet då han galer: "jag vill ha Glass!!!" Varpå jag säger: "men du tog ju ingen spruta..." och han säger:"men jag vill ta sprutan!!!" Jag vänder om och säger: "kom då, vi fixar det på en gång då!"... Han tittar på mig... tänker... och han går vidare mot utgången som om han beslutat sig för att inte göra det... han offrade Glassen! Det är stort! Han är lite skeptisk mot vården då de var onda mot hans mamma för ett tag sedan... Sen dess vill han inte till sjukhus... typiskt manligt ändå.. måste vara medfött att inte vilja gå till doktorn... Hans pappa och min pappa är sådana... typiskt!!!
Blev hemringd från jobbet idag... Lukas var sjuk och behövde hämtas genast!!! Vi hade haft honom hemma för att han inte riktigt var sig själv i två dagar och den andra dagen kände vi att han var på G och var överallt med massor av energi... Så vi lämnade honom på dagis dagen efter och han var jätteglad att få komma dit och sket totalt i om jag gick, för han hade mycket göra... han skulle leka!!! Det var därför mycket konstigt att de efter sådär två timmar ringde efter oss och sa att han var sjuk... När jag kom till Dagis sa de att han hade 37.5 grader feber... och de sa att han spytt... Aja.. sa jag... visste att han inte var sjuk... men när de säger att han är det så är han väl det!!! För när vi kom hem lekte han och var jätteenergisk... Han brukar bli väldigt mammig när han är sjuk... han vill inte att man ska gå någonstans utan honom och så... Det där med kräkningar... han brukar få upp mat ibland när han precis ätit och han lutar sig framåt... Jag tror att det var så men det återstår att se... tror inte han är kräksjuk... Irriterande att man inte riktigt har samma åsikt... sen är det jobbigt för man känner sig som en bov som lämnat honom för tidigt efter det han varit sjuk... Nåja, det är ett jättebra dagis.. Jag är supernöjd ändå!
Man kan inte tro att han varit så liten! En liten video när han lärt sig tittut!
Känns jobbigt att inte få träna... Har haft ont i mitt knä sedan i söndags... Tänkte träna ikväll men får man träna med virus i kroppen??? Jag menar svininfluensa i kroppen, men den inte brutit ut??? Har jä*ligt ont i armen dock... men jag hatar att sitta still.. Jag vill träna!!!
Uppdatering från helgen... Ja i helgen var som väntat Conny på tävling... Inte bara den dagen han själv skulle tävla men också degen innan... vilket innebar att jag fick själv ta hand om barnen... Och jag tänkte att jag inte skulle vara en tråkig mamma som bara satt hemma, bara för att hon inte orkade ta dem någonstans... Så jag bestämde mig för att åka till Forum (porum, som Alexander säger) så han skulle få komma ut lite och göra saker som han gillar... så vi gick på BR Leksaker och tittade på leksaker... Självklart så köpte jag honom en leksak, men egentligen bara för att han är ett duktigt barn som inte tjatar om att få saker hela tiden... Han visar alltid saker och säger:" den ska jag önska mig till julklapp!!!" och så springer han vidare till nästa sak... Och när jag sa att vi skulle gå så var det inget tjafs om att han ville ha leksaker... Så då tänkte jag "Gud vilken duktig son jag har!!!" och köpte en av de saker han visat mig... Vet inte riktigt om det även var för att tillfredställa mig själv genom att det gör mig till en bättre mamma... För jag är aldrig riktigt övertygade att jag är en bra mamma... även om barnen och mannen säger det hela tiden... Men för er som känner mig är det alltid så att jag undervärderar mig själv... Någon dag ska det upphöra... jag vet det... Jag känner mig starkare varje dag, men ibland kommer svackorna då jag gör såhär mot mig själv... Aja, nog om det... Efter det är tänkte jag att de skulle få gå på Mc Donalds... och det visade sig vara en dum ide från min sida, då det var extremt mycket folk... Satte Alexander vid ett bord där jag såg honom för att han skulle paxa bordet medan jag och Lukas beställde mat... Självklart valde jag den långsammaste kassan jag någonsin varit med om, och jag tittade hela tiden bort mot Alexander om han var kvar vid bordet och det var han... Jag beställde och.... Ungen var borta... PANIK!!! Utbröt hos mig.. tittade fibrillt runt omkring mig... Men så sa mannen bakom mig... "Jag tror din son står därborta???" Han pekade bort mot kassan längre bort.... Och puh.... det var han... och vips hade vi blivit av med platsen vid bordet... men det gjorde inget, för jag var bara glad över att han var vid min sida... Kan inte tänka mig ett liv utan honom!!!
Söndagen tävlade Conny och han kom femma totalt i tävligen! Det var ju bra! Vet inte riktigt om han själv var nöjd med det men... Min söndag blev bättre än lördagen då Anki och Tobbe kom och förgyllde min värld... Känns inte lika jobbigt då att vara ensam med två barn när man har besök... Dessutom var det bra för att jag var tvungen att panikstäda lite då de kommer, så det inte ser lika förfallet som vanligt... Alexander var väl lite skeptisk mot Leo, sedan de "brottades " lite förra gången de möttes men det gick bra ändå...
Sist men inte minst vill jag säga att jag grät floder den dagen då lille Viktor dog och ja... sedan dess har man inte hört så mycket om dem... men så idag så grät jag floder igen då jag läste artikeln: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5990608.ab
Har någon hört den här reklamen???Älskar den!!! Får mig att skratta varje gång!!!
Laddade över mina mobilbilder i dag till datorn och jag hittade lite roliga bilder: Lukas älskar sin spegelbild!!! Varje gång vi är hemma hos Anna och Andreas sitter han där och beundrar...
Datorn trasig... Ja och som ni kanske vet så betyder det sorg här hemma... Kanske mest för min mans skull men också för att det betyder att det kommer bli dyrt... Varje gång jag frågar Conny om hur ofta sånt här bör hända svarar han: "aldrig" och jag blir förvånad och säger: "Men hur kommer det sig att det alltid är våran dator som går sönder då?" och det hade han självklart inget svar på men det var inte alltför länge sedan den "dog" och då var det moderkortet... Självklart någonstans däremellan var det en hårddisk som kraschade men återuppstod efter någon dag... Conny blir helt förstörd när det här händer...all energi går till att laga den och för den delen också alla pengar som behövs! Jag förstår det för den är ju en av hans bästa vänner!!! Samtidigt är jag stolt över honom att han visste redan från början vad som behövdes för att fixa den och han försökte laga den på alla tänkbara ekonomiska(=gratis) vis innan vi köpte det som var trasigt... Grafikkortet! Synd, för vi sparar så mycket pengar som möjligt nu innan flytten...
En sak är säker, man klarar sig inte utan nu när man är van att ha den!
Conny har även ett andra mål nu genom att gå ned två kilo till... Han ska nämligen tävla i -70 i helgen och själva dräkten kommer att väga minst 1,5 kilo, så han måste ner till 68 kilo!!! Så nu käkar vi mat som är kolhydratfattig och JAG har gått ned ett kilo på en vecka... Snacka om att man blir glad för det lilla som ett kilo!!! Vi får se hur det går på invägningen på söndag... Conny fick på träningen en andra blåtira, så snacka om vad folk tittar... Jag menar, ser jag stå stark ut??? Stackars min lilla blåslagna sparv...
Sen det här med att bli chef får nog vänta ett tag till.. de lade ut annonsen i tisdags och sen ska ju alla som vill ha den söka... så vi får väl se vilka chanser som jag har egentligen...? Börjar inte tvivla på mig själv, för jag vet att jag kan och jag vet att jag är lämplig för det... Testet visade ju det... Men därimot så vet jag inte med det här företaget... vad de egentligen vill ha men jag har många på jobbet som tror på mig... det återstår att se om företaget tycker detsamma...
Jag och Alexander lekte lite med kameran och tog kort på oss själva och som ni ser spårade det helt enkelt ur... Vet inte vem den galna morsan brevid den söta pojken är??? Men roligt hade vi!!
Haha.. Jag ser ut som en häst på den här bliden!!! Man kan inte annat än le...
Och Lukas, jag han går nästan själv nu, han måste nog bara våga nu... Han har skaffat sig en ny min.... ser bara lite mongo ut... men tungan i kindpåsen!!!
Sötnosen ville inte att mamma skulle packa så han såg till att vara i vägen och försökte öppna lådorna igen och slita ut kläderna... mycket populärt må jag säga...
Värt att tänka på... Totem tantra... Fick ett sånt där kedjebrev på mailen... Det var mycket man skulle tänka på men man fick endast föra det vidare genom mail och inte på annat sätt... Ibland tror jag inte på dem, men vågar man inte tro på dem??? En del av råden var bra t.ex.
"Ge människor mer än vad de förväntar sig och gör det för att du tycker om det..."
Det här brukar jag leva efter men det är svårt när man inte får samma tillbaka... Jag börjar ifrågasätta mig själv om man verkligen inte ger FÖR mycket..? Kanske man skulle lägga lite mindre på vissa människor för att det inte i slutändan ska känns tomt... För det är ofta så att jag blir bränd och att människor tar mig för givet... Svårt att sätta en gräns...
"Tro på kärlek vid första ögonkastet..."
Det gör jag... Min familj är ett exempel på det!!!
"Om någon ställer en fråga som du inte vill svara på, le och fråga istället: "Varför vill du veta det?" Detta ska jag anamma... Se om det fungerar...
"Älska djupt och passionerat. du kan bli sårad, men det är det enda sättet att leva livet komplett..."
Kedjebrev tycker jag inte om, för jag har varken tid eller lust att skicka det vidare...
Det jag skulle vilja få fram som livsinstruktion som de kallade det är:
"Lev nu och inte senare, Senare kanske är för sent!!!"
Helgens händelser... Jo i helgen blev jag helt fullbokad trots att det var vissa saker som vart inställda... Eftersom mormor/morfar var barnvakt... passade vi på och gick på Hus och Hem- mässan för att få inspiration nu när vi ska flytta till hus!!! Plötsligt när jag kör vagnen kommer det någon som ställer sig bredbent framför vagnen, och jag hinner tänka "varför?" precis innan jag tittar upp på personen... då ser jag vem det är... Det var en kompis som säljer kök... Det var kul att se henne, för det var ett tag sedan nu... och självklart vet jag vem jag ska gå till om jag behöver ett fint kök!!! Synd att vi inte behöver byta kök i nya bostaden! ;-) Sen så var det självklart "Underbara barn"-mässan... Det var SÅÅÅ mycket folk, framför allt mycket barn... Tänkte på Alexander, hur roligt han hade haft där... men nu var han inte med... Så jag sa till mina föräldrar att åka dit med honom och det gjorde de på söndagen... Han var helt slut!
Lördagskvällen blev det BiggestLoser avsnitt från USA, för de går inte i Sverige än... Blir alltid medtagen av de här programmen och framför allt inspirerad... En av deltagarna i denna säsong är en kvinna, likt jag två barn samma ålder och man, som förlorade dem i en bilolycka... Snacka om tragiskt!!! Och självklart kom tankarna i huvudet: "Hade jag själv valt att leva vidare efter en sån sak???" Ryser bara av tanken och blir glad att det inte var jag!!! Och här är hon, i ett program där hon kämpar vidare med sig själv??? Gud vilken stark kvinna! Självklart håller jag på hennes lag... dessutom har hon min favvofärg... GRÖN... Vilken ironi... Nä, då är man glad att man får vakna såhär på morgonen:
Mina gosiga killar!
Lukas övar på att gå.. Han kan numera gå med hjälp av endast en hand.. och ge skjuts åt sin bror lite då och då...
Söndagen var Anki och hälsade på med Leo, en golden med mycket leksinne, och han tyckte nog att det var synd att Alexander inte var hemma... "och han vill bara brottas!" som Alexander säger... Med det menar han på ett bra sätt, för han tycker det är roligt att brottas! I fredags hade han gjort en hund av papper på dagis och självklart var hans namn Leo!!! Han e för go!!! Vi tog en lång promenad och käkade lite lunch tillsammans.. Därefter åkte jag och Conny till forum... Behövde komplettera lite kläder till barnen, nu när vintern är påväg... Det är sällan man köper något till sig själv längre... det är inte lika kul längre, konstigt...
Conny=Blå... Nä, jag vet vad ni tänker... Han har inte gjort något för att förtjäna detta!!! Detta kommer från sporten han tränar... Jag tänkte att vi skulle dokumentera detta, så jag kan använda det i argument om hur det skulle se ut och han var ute röjde på nätterna... inte för att han gör det nu men man vet aldrig, han kan ju få ett knäpp som alla har sådär vid 30- eller 40-årskrisen. Han ser ut som en rädd liten sparv på detta kortet... Knarkare på detta... Ja, en sak är säker... han får mig att le varje dag... och det är jag tacksam för!!! Och även mina barn ger mig glädje varje dag... Kommer hem trött och utmattad från jobbet och de ger mig detta, kan man inte låta bli att le... Alexander hade lärt sig ny "min" från dagis... Lukas lycklig för att han är mätt...
Denna låt sätter sig på hjärnan, de kör hårt med den på friskis:
Tävling hela dagen... Puh... Det var en utmaning att ha med Lukas på Connys tävling!!! Hallen som de skulle tävla i var dubbelbokad och därav hamnade vi i en riktigt liten gymnastiksal... där sådär en 200st skulle få plats i... Och självklart så blev det väldigt trångt, speciellt för en framåtdriven ettåring som inte ville sitta still... så när maten/mutan började ta slut så var vi putt! Så då gick jag en promenad med honom och han slocknade i sådär 2 timmar, sen var han på G igen! Conny skulle väga in sig vid klockan 9-10 så vi var där redan vid 9.30 och när klockan närmade sig 16 så var det fortfarande inte hans tur! Vid 17 började han, och var klar vid sådär 18.30... Det var tur att Connys klubbkamrat filmade, för jag hade inte haft en susning att filma honom då Lukas var överallt!!! Nästa gång, om det blir en sådan, så ska jag inte ha med mig barnen! Och Conny såklart vann fyra av fem matcher!!! och en oavgjord! Ingen förlust!!! Han är för duktig den där killen... man nästan tror på honom när han underestimerar sig själv... Han är bäst i mina ögon!!! Det roliga med det hela var att jag inte tänkt på vad han egentligen tränar... han säger alltid namnen på sporterna men jag hade inte tänkt mig det här!!! Men när han säger "submission vrestling" så säger det inte så mycket... men när man tänker på namnet så betyder ju "submission"= tills man ger upp... och med det tänkte jag inte att man skulle strypa, knäcka eller låsa personen tills den ger upp... men så är fallet... och då blev jag genast orolig för honom! Men det känns tryggare nu när man sett det med egna ögon! Alexander var hos sin bästa kompis Theo!!! Tack snälla Andreas och Anna som orkade med att ha två barn idag!!! För det hade inte gått bra för oss med två!!!
Sen det här med min löneökning så blev jag inte glad längre då jag fick reda på om att de som kommit nyligen, alltså de nyanställda, hade en ingångslön lika stor som min vanliga lön!!! Och att jag som har mycket mer ansvar och kan extremt mycket mer än dem är ingenting värt känns pest!!! Inte undra på att de måste ge mig mer i lön!!! Så nu är jag inte lika glad som innan!!!
Tränade "dans" på friskis igår och jag blev förvånad!!! Jag trodde det skulle vara en enkel match men den var riktigt jobbig och jag förbrände 609 Kcal varav 20% fett!!! Enligt min klocka!!! Inte nog med det så var passet jättekul!!! Så nu blir det träning på lördagarna också, någon som vill hänga på???
Jaaaaaaaa!!!!! Vad glad jag blev efter min löneförhandling... Trodde där ett tag att det var fredag... Ja ni vet, man brukar ha fest på fredagar och jag kände väl att jag behövde fira.. vad vet jag? Trots att det bara var tisdag... Samtidigt tänkte jag på dem som jag tagit i från... som inte alls fick bra löneförhöjning... Stackare... men förmodligen så har jag mer att göra och mer ansvar så jag får väl inte känna mig alltför taskig!
Nä, nu ska jag läsa vidare om värdetransportrånet... spännande!
Ursäkta, men du har något i håret... Ja, det var såhär vi såg ut när vi var sjuka för några dagar sen... Han blev så arg att han ofrivilligt kastade spagetti i håret... och självklart blev han ännu argare när den träffade huvudet... För det är ju extra synd om pojkar och framför allt män när de är sjuka eller??? Är det bara i min familj??? Men nu är han frisk och tillbaka till sitt rätta envis men glada jag... Ordet Ajabaja hjälper inte långt... inte ens undanledansmanövern funkar... han ska bara leka med farliga saker och får han tag i andra saker så är det detstruktion som gäller... Alexander verkar inte bli alltför arg på honom när han har sönder hans saker... tur... Han verkar inte ha alltför sentimentala relationer till sina leksaker.. själv som liten var jag extremt ledsen när mina leksaker gick sönder... Han brås väl på sin Pappa...
Här leker de tåg med min resväska... De leker väldigt bra tillsammans måste jag säga... redan nu.. När jag undrar för mig själv varför jag skaffade två barn, för att varje dag är en utmaning, så tänker jag på dessa tillfällen när det faktiskt är bra att ha två... Samtidigt så tänker jag: "vem skulle jag inte ha skaffat?" och det kan jag inte svara på för jag kan inte tänka mig ett liv utan dem... konstigt... Men vem skulle annars berika mitt liv och ge mig lite utmaning??? Visst skulle det finnas annat men förmodligen inte något för mig???
Alexander vill att sommaren inte ska upphöra.. förlänger den genom att låtsas att han badar i havet... Han får knappt plats själv... men båten ska vara i!!!
Det är konstigt att hjärnan förvränger och förtränger hur man ser ut... Fast med 20 kilos övervikt skulle jag säga att jag inte lider av fetma men när jag ser bilder på mig själv, som är ett bevis, så är jag fet!!! Så nog måste jag jobba mig neråt men... var är min motivation???
Hur går det med ekorrehjulet??? Först när jag hörde frågan som kom från en pappa på Alexanders dagis så blev jag fundersam... "Vad menade han?" men så kom jag på att han menade livet.. som bara rullar på och går framåt utan att man har någon som helst koll på omvärlden... För så känns det faktiskt just nu.... att all tid bara går och går... och vad har man hunnit egentligen??? Vunnit??? Känns som om man behöver stanna upp ur denna spiral och leva lite mer.... känna sig fri och full av val... Inte att man måste göra samma sak varje dag... Det blir lätt så... tyvärr!!! Borde leva livet nu och inte sen... för då är barnen stora och förmodligen har man inte mer pengar heller... För det är vad man tror... "ska bara" är vanligt förekommande... Ska försöka intala mig det... "Lev i nuet!"
Lukas, stackarn är förkyld just nu så han vaknar frustrerat varje gång han försöker andas... Så det har inte blivit mycket sömn på sistone heller... Första natten satt jag uppe med honom till sådär midnatt... han var jättemysig och glad... så jag kunde inte vara arg på honom för att han höll mig vaken... Efter lite näsdroppar och alvedon så la jag honom i sin säng och han gnällde till och från hela natten! Jobbigt, men man kan inte göra så mycket annat för dem när de är sjuka! Alexander har bäddat ner sina gosedjur för de är förkylda, enligt honom alltså... Han är för god och omvårdnadsfull... Är det ens ett ord??? nåja, ni förstår vad jag menar.
Alexander har lärt sig att om man vill ha sin mat i fred så måste man gör apå detta sätt... Lukas ÄLSKAR mat!
Lukas är jätteglad för att han lyckats dricka ur flaskan helt själv!! Sötnos!
Conny var borta i helgen... Ja, han fick åka med jobbet... IGEN! Själv får man av jobbet en sommarpresent: Två stycken solstick... Klart man är lite avundsjuk! Men bara LITE! Nääää... Men sen han började på det där nya jobbet för sådär ett och ett halvt år sedan så har han åkt till Portugal en vecka, skidresa två helger, Yasuragi en gång, vandra i fjällen, fått tre jackor, en väska, två tröjor och sist men inte minst så har han haft två familje-picknickar... "MEN JA E INTE BITTER" För jag fick ju mina två solstick!! Det är ju tanken som räknas?? eller??
Alexander var så rolig härom dagen då jag kom hem... man undrar var han får allt i från... Då säger han:"Mamma, Jag har slut på pussar..." varpå jag säger: "Nä, har du? Vad ska jag ta mig till nu då??" och han säger: "men jag har några gamla som du kan få!" Höll på att skratta läppen av mig... Vart får han allt i från??? Tittade på gamla videos från när han var liten och ja... Lukas är väldigt lik honom:
Har lite smått börja gilla Darin mer och mer:
Vi har börjat skola in lille Lukas nu på dagis... Han är så liten, men när man tänker på att Alexander var lika liten när han började dagis blir man lugn... Samtidigt är det jobbigt att se sin sista bebis börja bli stor... Men det går bra hitills... Han är lätt ombytlig så vi visste redan att det skulle gå bra... Det är värre sen när Alexander måste byta dagis... Han älskar verkligen sitt dagis och sina kompisar... Nån som vet hur man ska förbereda honom inför det???
Sen måste jag avsluta med att säga... Att brevet som föräldrarna till den mördade Therese skrev var väldigt fint och verkligen helt rätt... Hoppas att de verkligen tar det till sig... Fattar fortfarande inte hur man kan mörda någon... Att de dömdes för brotten är bra.. kan man lita på det svenska rättssystemet igen?? Aja, man får väl se.. hur domen ser ut...
En ny fast gammal låt på hjärnan... De hade den på friskis i tisdags och har inte sedan dess lämnat min hjärna... man undrar ibland... vissa perioder så har jag konstant låtar på hjärnan men på sistone har det varit lugnt... tills denna kom och störde min lugn... Det är absolut inte så att jag inte tycker om den men ni kan väl tänka er, när den spelas konstant i hjärnan så blir man tillslut less och lite desperat tokig och vill ha något annat...
Såg på Efterlyst en stund som handlade om mordet på therese... Herregud! Vad tänkte han? Hon? Lätt och leva vidare efter en sådan sak!!! Blev lite mörkrädd också när man tänker på att de blir yngre och yngre när de begår såhär allvarliga brott!!! Herregud, hur ska jag lära mina barn om denna värld egentligen???
Smärtsamt värre... ja.. Vad säger man när man kommer hem och ser sin son med sår i hela ansiktet??? Det var hans kompis på dagis som hade puttat honom i magen mot en sten och ett träd... enligt Alexander själv, men jag tror ju att det var en sten brevid ett träd... Det gör nog mer ont i mig än i honom... och när jag såg honom och tittade på hans sår så sa han "Ingen fara mamma, det gör inte ont längre" Han visste direkt att jag brydde mig... utan att säga ett endaste litet ord om det... han vet väl att jag är orolig för honom att han ska må bra... Genast tänkte jag på hur det skulle kunna bli när han väl blir stor och hamnar i bråk... och hur det kan sluta... brrrrr... ursh det gör för ont.... kan de inte vara små jämt??? Hur ska man våga släppa dem fritt i den här, ibland så hemska världen utan att jag kan skydda dem??? Förhoppningsvis hinner jag lära dem hur de skyddar sig på bästa sätt... Conny får lära dem bra knep... Här är en popcornälskare.. han letade upp skålen när Alexander hade lämnat den oövervakad och när jag kom in hade han den på huvudet... Det är därför man ser BUS-leendet! Helgen spenderade vi på Ornö, hos Andreas föräldrar... där var Alexanders bästa kompis och de fick leka helt obehindrat hela helgen...(förutom att Lukas ville vara med hela tiden och de hade inte tid med en bäbis!" Sen var det dags för att bada! Det var för kallt i havet men inte i insjön!! Andreas tyckte vi kunde bära Lukas i Coop-påsen... Det tyckte Lukas var roligt!! Sötnos... Theo lite ledsen då han blev offer i ett vattenkrig som spårade ur... De hade jättefina blommor... Lukas ville självklart inte sova... ser ni lill handen??
Vi hade jättetrevligt, men tiden gick för fort... och vips så var helgen borta!!!
