Ja... det var idag domen mot den hemska kvinnan föll... ja. hon som slagit ihjäl två barn med en hammare!! Två oskyldiga barn som inte kunde försvara sig mot en vuxen kvinnas galna själ... och så säger de att hon inte är psykiskt sjuk?? Hon fick i alla fall det straff hon förtjänar... LIVSTID och livstids utvisning så hon inte kan sätta sin fot här igen.... ialla fall inte under namnet Chistine Schürer! Jag vet inte om jag som är lite konstig, men för mig så spelas den där kvällen upp framför mig, så som jag tror att det hände... Jag ser Max springa in livrädd på sitt rum och så kommer hon, som i en skräckfilm efter med hammaren i högsta hugg... ursh.... säger jag bara... mitt hjärta brister när jag tänker på om det vore mina barn...
Sen till skadeståndet... det är ju ett skämt! Att två barns liv ska vara värda 100.000kr... det är skrattretande bara jag tänker på dem som får mer pengar bara av att de suttit inlåsta för länge och på fel orsaker!! Emma tyckte det var ok... mamman alltså... Jag skulle inte tycka det var ok... Vet inte riktigt själv vilken summa jag skulle acceptera... svårt att sätta ett pris på de älskade små barnen... men en sak är säker... jag skulle nog inte vilja leva vidare utan dem speciellt inte med den man som faktiskt dragit in denna människa i mitt liv! Ja, jag vet att det inte är hans fel, men jag skulle inte kunna gå vidare då man ser denna människa varje dag och påminnas om händelsen om och om igen... Men igen... alla är olika...
Helgens bravader:
Jag var och badade i helgen med mina föräldrar och mina barn på badhuset i Gustavsberg.. Mysigt och nytt ställe med två vattenrutschbanor och en utomhusattraktion... Alex tyckte det var kul med bubbelpoolen och Lukas, ja han tycker om att bada... så han var nöjd hela tiden, inte ett pip som min mamma brukar säga... Sen åkte vi lite skridskor och Alex kan faktiskt stå på skridskorna riktigt bra, inte åka riktigt ännu men han såg ganska stabil ut! På kvällen kom även min bror och hans familj och käkade middag... det där med glass är fortfarande ett problem, men min bror sa för första gången till att han inte skulle ha någon glass innan maten.. Då blev jag lite stolt över att han också tycker som jag i det läget, att han inte ser ner på min barnuppfostran... eller det kanske han gör ändå, vem vet?
Sen sent på söndagen kom han hem, min prins... hade saknat honom mycket... han är mitt liv och när han inte är hemma så känns det som om jag inte lever mitt liv, utan något annat liv som inte betyder särskilt mycket... känns som om man lever på sparlåga, det jag pratar med Conny om kan jag inte alltid prata med mina föräldrar om, så då är jag tyst istället... Men nu är han hemma igen så då kan jag vara mig själv igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar