Min fasters man...

Min fasters man... är död... och mina tankar går till mina kusiner och min faster som förlorat någon så tidigt i livet... han hade inte levt klart... Men diagnosen för en tid sedan var att bara vänta... vänta på att kroppen ska ge upp kampen om livet... Undra hur man lever då? Sorgligt men sant... Det går inte en dag då jag tänker på dem nu... Så jag skickar i mina tankar evigt många kramar...