Datorn trasig...

Datorn trasig... Ja och som ni kanske vet så betyder det sorg här hemma... Kanske mest för min mans skull men också för att det betyder att det kommer bli dyrt... Varje gång jag frågar Conny om hur ofta sånt här bör hända svarar han: "aldrig" och jag blir förvånad och säger: "Men hur kommer det sig att det alltid är våran dator som går sönder då?" och det hade han självklart inget svar på men det var inte alltför länge sedan den "dog" och då var det moderkortet... Självklart någonstans däremellan var det en hårddisk som kraschade men återuppstod efter någon dag... Conny blir helt förstörd när det här händer...all energi går till att laga den och för den delen också alla pengar som behövs! Jag förstår det för den är ju en av hans bästa vänner!!! Samtidigt är jag stolt över honom att han visste redan från början vad som behövdes för att fixa den och han försökte laga den på alla tänkbara ekonomiska(=gratis) vis innan vi köpte det som var trasigt... Grafikkortet! Synd, för vi sparar så mycket pengar som möjligt nu innan flytten...

En sak är säker, man klarar sig inte utan nu när man är van att ha den!

Conny har även ett andra mål nu genom att gå ned två kilo till... Han ska nämligen tävla i -70 i helgen och själva dräkten kommer att väga minst 1,5 kilo, så han måste ner till 68 kilo!!! Så nu käkar vi mat som är kolhydratfattig och JAG har gått ned ett kilo på en vecka... Snacka om att man blir glad för det lilla som ett kilo!!! Vi får se hur det går på invägningen på söndag...
Conny fick på träningen en andra blåtira, så snacka om vad folk tittar... Jag menar, ser jag stå stark ut??? Stackars min lilla blåslagna sparv...

Sen det här med att bli chef får nog vänta ett tag till.. de lade ut annonsen i tisdags och sen ska ju alla som vill ha den söka... så vi får väl se vilka chanser som jag har egentligen...? Börjar inte tvivla på mig själv, för jag vet att jag kan och jag vet att jag är lämplig för det... Testet visade ju det... Men därimot så vet jag inte med det här företaget... vad de egentligen vill ha men jag har många på jobbet som tror på mig... det återstår att se om företaget tycker detsamma...


Jag och Alexander lekte lite med kameran och tog kort på oss själva och som ni ser spårade det helt enkelt ur... Vet inte vem den galna morsan brevid den söta pojken är??? Men roligt hade vi!!

Haha.. Jag ser ut som en häst på den här bliden!!! Man kan inte annat än le...

Och Lukas, jag han går nästan själv nu, han måste nog bara våga nu... Han har skaffat sig en ny min.... ser bara lite mongo ut... men tungan i kindpåsen!!!

Sötnosen ville inte att mamma skulle packa så han såg till att vara i vägen och försökte öppna lådorna igen och slita ut kläderna... mycket populärt må jag säga...