Hej hopp... Är det någon som är trött på all snö??? Jo det är i alla fall JAG... Jag stressar hem och hämtar två irriterade barn (trötta och hungriga) från dagis, skyndar mig hem för att laga mat till dem så att de blir lite trevligare, men så möts jag av en snövall på EN METER!!! Vilket innebär att jag fick lämna kvar barnen i bilen medan jag fick skotta... Till ljudet av gråtande barn, en efter en, skyfflade jag upp på tomten och den var så full att hälften rullade ned igen... Gud va min rygg skrek, den sa: "IT HURTS, IT HURTS, STOP NOW!" Jag kände hur lågan i mig som jag byggt upp bara försvann... Och jag tänkte "WHY ME?" Men när jag äntligen hade skottat klart hade Alexander somnat i bilen... Vet inte hur man kan somna till barnskrik, men det kunde han minsann! När jag sen väckte honom ville han inte gå in... Så då var mitt tålamod slut och jag släpade in honom i huset... Han vet precis när mamma står på kanten och är lätt att putta över... Vi slutade tillsist som vänner, då vi båda hade gråtit en stund... Det är i dessa ögonblick man undrar om man verkligen är en bra mamma??? Försöker intala mig att alla har det såhär och att jag är inget undantag egenligen... Man får helt enkelt "dust you're shoulders off" och intala sig att "det som bryter ned dig, gör dig också starkare".
Älskar denna låt:
Det är mycket just nu... Jobbet, resvägen, hemmet, dagis, träning och kompisar... Känns som om jag inte riktigt hinner med allt! Vi har kommit fram till att vi behöver två bilar men frågan är hur, med vilka pengar och vad för sorts rishög vi ska ha???
Sen så har jag fått problem med mitt finger... det låser sig i ett läge och det gör superont när man ska rätta till det... Inget hjälper, har nu börjat tejpa det så att jag nte ska kunna böja det... men problemet kvarstår... Var till läkaren och han sa att han skulle remitera mig till en handkirurg, men någon kallelse har inte kommit än??? Hur länge ska man gå och ha ont??? Ingen vet hur ont det gör och tar mig för en gnällfis, så han kanske bara sa att han skulle remitera mig... Eller så är det bara Conny som säger att jag är en gnällfis... Nåja, ibland är jag en gnällfis... Så nog finns det grunder för det...
TACK, friskis för den superbraiga träningen! Den får mig stressfri och glad! Förhoppningsvis blir jag av med några kilo också... Har lagt på mig 5 kilo sen jag flyttade hit i november.. KUL! "börja om från början, börja om på nytt..."
På lördag blir scrapbookmaraton, ska bli jättekul!!!
1 kommentar:
Men älskade Malin, inte är väl du den enda mamman som ibland bara inte orkar!!! Ja brukar försöka bita ihop å bara (typ i din bilsituation) bära in ungen sätta ner honom å komma tillbaka när ja känner mig starkare, typ nån minut senare. Men ja kan lova att ja mer en en gång börjat gråta för att ja inte orkar.
Oftast orkar man inte när man är trött å hungrig, gäller båda barn å mammor :)
Å nej, du är ingen gnällfis!!
Klart de gör sjukt ont när fingret haka upp sig! Å man underskattar sina kroppsdelar när dom är hela å mår bra, å så när dom säger upp sig är de inge vidare.
Vet du varför ja inte tycker du är en gnällfis.....
Jo, du har en sjukdom som kräver bla sprutor varje dag, under våra 9 år som vänner har jag aldrig hört dig klaga!!!
Du har gått igenom 2 sjukt jobbiga förlossningar var av den ena sluta me påse på magen! Ja har aldrig hört dig klaga över de, jag har bara hört dig konstatera att de inte är nå vidare sexigt me påse på mage å att föda barn inte e de roligaste du gjort.
Själv hade ja lagt mig ner å dött om ja hade haft nått av de övre!
Du är en stark å vacker kvinna som ibland när de e för mycke inte riktigt orkar å räcker till, så är de för oss alla. Så du behöver inte känna dig ensam eller som en dålig mamma!!
LOVA MIG DE!!
I morrn ska vi scrappa, då får du läma allt dåligt sammvete å måsten hemma :)
Skicka en kommentar