Slitsam helg...

Slitsam helg... Ja, när man har hus så betyder det att man har mycket att göra... Det var lite tur att jag inte lyssnade på Conny som yrkade på större tomt!!! Vet inte riktigt vad man ser med stor tomt mer än att det är skönt att närmsta granne inte är precis bredvid... men det är mycket jobb!!! I helgen har vi nämligen jobbat på tomten... Conny har varit jätteduktig och klyvt ved tillsammans med Alexander och Jag har klippt gräsmattan och påtat i trädgården tillsammans med Alexander. Anki min kompis var här och hjälte mig förra helgen i regnet och vi fick mycket gjort! Väldigt tacksam! Var ner en stund med Lukas till stranden och badade fötterna... gud så härligt! Lördagsmiddagen var hemma hos min bror. Jättegott grillat och kusinerna fick leka i hop... Kunde väl ha sluta bättre då Jonathan trillade i trappan...AJ! Kunde ha blivit värre, men han räddade upp fallet väldigt bra...
Söndag slängde jag lite grovsopor, skulle behöva komma i väg och slänga mer...

Känns som om tiden inte riktigt räcker till just nu... mycket på jobbet, vilket blir mycket övertid och mindre tid med familjen... Vilket är jobbigt också... För när man kommer hem får man ofta skäll att man inte kan komma hem i tid... Som om man inte ville vara hemma??? I bland önskar jag att jag kunde vara mer anonym på jobbet och bara gå när jag ville... Samtidigt så är det inte JAG... Jag är inte en sån som inte syns och inte jobbar i samspel med andra... Jag är den som trivs bland andra och alltid är i en central roll som syns, hörs och ifrågasätts... Därför förmodligen, även andra egenskaper, har jag blivit chef... Det är jag... Men ibland saknar jag att kunna vara anonym helt enkelt...

De ringde från dagis och sa att vi skulle hämta vår Lukas för att han hade cyklat, ramlat och slagit hål på läppen... Stackarn... Jag var så arg i bilen... tankarna snurrade i huvudet: "Kan tvååringar cykla?" "låter man en tvååring vara obevakad på en cykel?" "Måste vi sy?" Men det var nog tur att resan är lång till dagis, för när jag kom fram hade jag lugnat ned mig... Men när jag kom dit så ser jag Lukas försöker klättra uppför ett berg... Jag sprang fram precis innan han ramlade och då hade de inte ens hunnit sett att han var där... GUD, va man kan bli irriterad... man får helt enkelt blunda och hoppas att det är bättre än detta annars...
Såhär såg han ut när jag hämtade honom:

Som tur var det i hål rakt igenom läppen som de sa från början! Sen morgonen efter hade han även ögoninflammation och såg ut som ringaren i notre dam!!! Stackarn!!!