Lukas mår bättre...

Lukas mår bättre... Nu när jag varit med honom till akuten för andra gången inom två veckor... Det som slog mig var att de hade totalt olika förfarande på de olika ställena... Gustavsbergs vårdcentral var bäst på kundmottagande och förfarande... Forum akuten fick jag känslan av att de bara ville bli av med oss och de brydde sig inte riktigt om att de skrämde Lukas vid inhallationerna... Dessutom var ju Alexander med och hans ögon blev dubbelt så stora när Lukas skrek... Sköterskan sa: "nämen, vilka fina ögon dina söner har..." "Du kommer att få problem med tjejerna, eller hur" frågade hon Alexander... Alexander skruvade lite på sig och sa: "Men det säger dom inte?"... Varpå hon sa: "Va? Ingen som vill pussa på dig på dagis?" Varpå han säger: "Jo..." men han tänker nog, vad har det med mina ögon att göra? Behandlingen var brutal men fungerade ju så man kan väl inte riktigt klaga...?


Goa killar med blåa ögon...

Jag måste därimot klaga på att jag trampat i hundskit på vår uppfart flera gånger på sistone... Varje gång har jag svurit att jag ska gå ut bärsärkagång så att de slutar upp med dessa hemskheter... Dvs de med hund i området... Missförstå mig inte men jag tycker väldigt mycket om hundar och skulle ha en egen om vi hade tid med den... Men, Jag förstår inte varför man inte tar bort skiten om det skulle vara ett misstag som skett... Nä jag börjar tro att de faktiskt inte bryr sig att det luktar skit överallt... I min bil... Mina skor... Jag bara fasar för att barnen ska gå i det och sen vidare in i huset... Uppror!!! Conny tycker jag ska ta den snälla approachen och inte den upproriska... och det kan jag väl hålla med om... Jag ska vänta till när han gått flera gånger i hundskit och se om han känner att han kan vara lugn...?

Det var ju två veckor sedan???

Det var ju två veckor sedan??? Hur kan det vända tillbaka så snabbt??? Lukas är sjuk igen och jag undrar nu om jag måste till akuten i kväll igen eller om bricanylen ska hjälpa honom... det återstår ju att se..??? Synd om honom är det ju ingen frågan om... Jobbigt bara att se honom må dåligt... Jag tror Alexander tycker det med för han försöker få honom att skratta hela tiden då han ramlar på låtsas framför honom och "hickar"... För det tycker Lukas låter roligt!!! Han har sån stor empati just nu... För allt!!! För t.o.m det trumset som kördes över på monster jam i Globen... Ja, han och Conny var och tittade på de där stora bilarna som mosar allt i sin väg.. som hoppar över bilar, mosar dem och flyger omkring...

Själv var jag med Lukas på Dop. Det var min brorsdotter Freja som skulle döpas... "Jenny, Freja" blev det... Dagen började lugn men som jag förstod redan innan så blev sen stressig... Först packade jag in Lukas i bilen för att hämta mamma som vi tillsammans sen skulle åka och hämta sin mamma, min mormor i Solna... och emellan där skulle vi även få in en lunch som tillslut blev en mc-drive... Burgaren fick jag äta sådär en halvtimma innan dopet... Därefter skulle jag hämta min pappa som opererat sitt knä och kunde inte köra sin bil... Även han fick äta sin burgare i sista stund innan dopet... Lukas, som missat sin sovtid, var den busigaste ungen som gjorde allt som sin mamma sa att han inte skulle göra... ex springa runt gravarna... Normalt brukar jag få hjälp att hålla koll på honom, men idag fick jag ta honom själv... Conny var ju på monsterjam och pappa hade sitt knä som hindrade honom och mamma hade sin mamma att ta hand om så att inte hon irrade bort sig... Tillsist fick jag in honom i kyrkan och där skulle ha promt inte sitta still... Han fick en psalm bok och då satt han still och granskade den...

Här syns vilken vilding han var...


Granskning...


Både inuti och utanpå...


Freja log åt prästen som blev förvånad då vattnet som hon fått på huvudet rann över ansiktet... Han sa: "det är inte många barn som brukar le när de fått vatten i ansiktet"
Det är så dåligt ljus i kyrkor, kvaliten på bilden blir dålig... Tråkigt!!!


Freja och hennes mamma...


Kortet jag gjorde till frejas dop...


Insidan av kortet...

Efter dopet och fikat fick jag även köra hem mormor med min mamma... Då tokslocknade han i bilen... Lukas alltså... Så vi var inte hemma förrän efter sju... Lång och arbetsam dag... Huvudvärk och helt seg var jag när jag kom hem...


Flörtig kille... (mormor har bara ett öga...*fniss*)


Lukas har som vana när han är trött att snutta på saker, speciellt mina tröjor... Vilket är förståeligt eftersom det är mig han alltid snuttat på... i alla fall innan han lärde sig äta mat...


Han snurrar tröjan runt sitt lilla finger och trycker den mot sin mun... Han har den aldrig inne i munnen utan endast dikt emot... Så söt, man kan inte annat än tycka det är mysigt... även om man sitter fast ibland...

Jag visade aldrig mina blommor jag fick av jobbet då jag fyllde jämt... Tänk va glad man kan bli för lite blommor...



Man vill ju bara mysa med dem...


Blider utan blixt kommer färgen bättre fram... Se så fina de är... Helt förtrollande...

Nä, men jag tror jag måste åka in med Lukas akut så han får i sig lite mer luft än det där...

När sin lilla pojke blir sjuk...

När sin lilla pojke blir sjuk... Så sjuk att han knappt får luft... Får man panik.. Speciellt när man inte kan göra så mycket åt det, just för stunden.. Hjälpa honom att andas... och det enda man tänker på att det kan vara det sista andetaget han tar och att jag inte får träffa honom mera... Det var hemskt att sitta med honom i famnen då han andades så tungt... Min lilla livfulla kille var helt apatisk och ville att jag skulle hjälpa honom... Den vanliga dosen med bricanyl hjälpte inte ett skit... Den brukar ju alltid hjälpa, så paniken växte och tillslut bestämde jag mig för att åka in med honom till doktorn... Han var väldigt tagen av studen men skulle ändå kämpa emot när vi skulle ta av honom jackan.. För vad skulle vi hit och göra? tyckte han... Lämna mig här? Tillslut fick jag av honom jackan... Han satt i mitt knä och ville inte ta kontakt med någon... När sköterskan kom så tittade han ner i golvet... Hon räknade andetag och kopplade på syresättningsapparat på fingret... Som han prompt skulle ta av sig hela tiden... Sen tog de även sänkan för att utesluta lunginflammation... och plåstret ville han inte heller ha... Sen fick han andas in lite luftrörsvidgande i två omgångar... Sen var han som normalt, glad och busig... pratade konstant det språk han har, som ingen förstår... Sköterskan sa att hon trodde att han inte tyckte om henne efter allt hon gjort, men jag sa: "Nädå, han brukar inte komma ihåg sånt" När vi sen skulle gå sa han glatt: "Hejdå!" och vinkade... Sen blängde han på sköterskan sa någon argt och höll upp fingret, som hon tagit prov i... Så sött... Sköterskan skrattade och sa: "Jag sa ju det"... Vi fick med oss ny medicin hem... Han somnade i bilen påväg hem, förståeligt eftersom varken han eller jag hade sovit på natten... Även jag passade på att sova när vi kom hem...


Han var så trött att hans glass låg oäten mellan hans ben...


Extremt söta när de sover... Syns på honom att han var slut...