När sin lilla pojke blir sjuk...

När sin lilla pojke blir sjuk... Så sjuk att han knappt får luft... Får man panik.. Speciellt när man inte kan göra så mycket åt det, just för stunden.. Hjälpa honom att andas... och det enda man tänker på att det kan vara det sista andetaget han tar och att jag inte får träffa honom mera... Det var hemskt att sitta med honom i famnen då han andades så tungt... Min lilla livfulla kille var helt apatisk och ville att jag skulle hjälpa honom... Den vanliga dosen med bricanyl hjälpte inte ett skit... Den brukar ju alltid hjälpa, så paniken växte och tillslut bestämde jag mig för att åka in med honom till doktorn... Han var väldigt tagen av studen men skulle ändå kämpa emot när vi skulle ta av honom jackan.. För vad skulle vi hit och göra? tyckte han... Lämna mig här? Tillslut fick jag av honom jackan... Han satt i mitt knä och ville inte ta kontakt med någon... När sköterskan kom så tittade han ner i golvet... Hon räknade andetag och kopplade på syresättningsapparat på fingret... Som han prompt skulle ta av sig hela tiden... Sen tog de även sänkan för att utesluta lunginflammation... och plåstret ville han inte heller ha... Sen fick han andas in lite luftrörsvidgande i två omgångar... Sen var han som normalt, glad och busig... pratade konstant det språk han har, som ingen förstår... Sköterskan sa att hon trodde att han inte tyckte om henne efter allt hon gjort, men jag sa: "Nädå, han brukar inte komma ihåg sånt" När vi sen skulle gå sa han glatt: "Hejdå!" och vinkade... Sen blängde han på sköterskan sa någon argt och höll upp fingret, som hon tagit prov i... Så sött... Sköterskan skrattade och sa: "Jag sa ju det"... Vi fick med oss ny medicin hem... Han somnade i bilen påväg hem, förståeligt eftersom varken han eller jag hade sovit på natten... Även jag passade på att sova när vi kom hem...


Han var så trött att hans glass låg oäten mellan hans ben...


Extremt söta när de sover... Syns på honom att han var slut...