Länge sedan...

Länge sedan... Jag skrev något på bloggen.... men det är något som inte kännts rätt på sistone... Jag kan inte sätta ord på det... Men känner mig inte riktigt som mig själv... Kanske det beror på att det är mycket som händer just nu som kräver mycket av mig.. Vill egentligen bara låsa in mig i ett rum och bara få vara mig själv för en stund... OJ, det där lät som reklamen, Norrlands guld... Men jag menar... bara få göra saker där jag får vara jag... utan att bli dömd, kritiserad och nertryckt i skorna... Hoppas på att det snart lugnar ned sig!

Tycker om den här låten.... Den blir inte sämre av videon!!!


Snart går flytt lasset också... och ni vet ved det innebär.... flyttkartonger överallt... Stress över att allt ska gå bra och att vi ska trivas där... Alexander hade härom dagen berättat för sina kompisar på dagis att han skulle flytta... att han skulle gå på nytt dagis och att han skulle få nya fröknar.... Men så hade han också frågat dem om de skulle sakna honom då... Snacka om att mitt hjärta brast... Att 3,5åringar kan ha sådana funderingar visste jag inte... För de brukar inte kunna se konsekvenserna av sitt handlande ens...?

Hade utvecklingssamtal med dagis häromdagen... Att fröken ler och fnissar till när hon ser oss så vet jag att min son förgyllt deras tillvaru med komik, för han är väldigt komisk! Hon berättade att när de var ute i skogen häromdagen så hade de sett ett träd utan bark och så sa de till barnen för att de skulle förstå att trädet minsann hade tappat sina kläder, eftersom barken var borta..... Varpå Alexander utbrister: "Titta, en NAKENFIS!" Gud va jag log när hon berättade det... Hon menade på att han hade förståelse när han kunde dra en sån slutsats!!! Sen har ju Alexander börjat fundera på vad det är han har bakom snoppen... Han är seriös och frågar sin pappa, varpå han svarar ärligt att det kallas för pung och i den finns två pungkulor... Varpå han säger "Jag har tre!" Jag tror det är för att han tror att man får fler ju många år man är... Men så på dagis på lunchen hade han suttit med ärtorna i handen och funderat... Hans fröken frågade: "Alexander, varför sitter du med ärtorna i handen???" och han säger: "Vet du, bakom snoppen finns det massor med kulor..." Och hom kunde inte låta bli att le åt honom... Undra om de pratar och berättar för varandra om barnen, fröknarna alltså??? Då måste de ha många roliga historier...


Lukas glad och han har lärt sig att...


Pussas!


Bröderna leker nästan alltid tillsammans... Även om inte Lukas förstår att det är det de gör men det är så mysigt att se!!!


I de tomma bokhyllorna... Bästa platsen att sitta på...


Påminns av lille victors moppe, han hade likadan... Det är en jag numera läser:

http://denstarkastestjarnan.blogg.se/

Man blir tacksam för det man har...

Svininfluensa....

Svininfluensa.... Ja, igår var jag där på vårdcentralen för att ta vaccinationen som alla tjatar på mig att ta, tillsammans med Alexander som jag hoppades skulle ta den också... Men tanken slog mig att det finns folk som dött av den och det vill jag absolut inte att han ska göra... för man vet aldrig med en sån där liten människa... han kan vara allergisk mot den... Framför allt så vill jag inte att han ska vara rädd för att gå till vården... Så jag frågade honom om han inte ville ta en också nu när även jag skulle ta den, men det ville han inte... Så jag mutade först med en Glass... hjälpte inte... Sen Godis... det hjälpte inte heller så jag gav upp... Han får väl ta den sen helt enkelt... Jag tänkte att om han ser mig ta den och det inte är så farligt som han tror så kanske det ger med sig... och han får ett val nästa gång, kanske han tänker att det inte var så farligt och tar den... Men när jag var klar med sprutan så kom vi ut i väntrummet då han galer: "jag vill ha Glass!!!" Varpå jag säger: "men du tog ju ingen spruta..." och han säger:"men jag vill ta sprutan!!!" Jag vänder om och säger: "kom då, vi fixar det på en gång då!"... Han tittar på mig... tänker... och han går vidare mot utgången som om han beslutat sig för att inte göra det... han offrade Glassen! Det är stort! Han är lite skeptisk mot vården då de var onda mot hans mamma för ett tag sedan... Sen dess vill han inte till sjukhus... typiskt manligt ändå.. måste vara medfött att inte vilja gå till doktorn... Hans pappa och min pappa är sådana... typiskt!!!

Blev hemringd från jobbet idag... Lukas var sjuk och behövde hämtas genast!!! Vi hade haft honom hemma för att han inte riktigt var sig själv i två dagar och den andra dagen kände vi att han var på G och var överallt med massor av energi... Så vi lämnade honom på dagis dagen efter och han var jätteglad att få komma dit och sket totalt i om jag gick, för han hade mycket göra... han skulle leka!!! Det var därför mycket konstigt att de efter sådär två timmar ringde efter oss och sa att han var sjuk... När jag kom till Dagis sa de att han hade 37.5 grader feber... och de sa att han spytt... Aja.. sa jag... visste att han inte var sjuk... men när de säger att han är det så är han väl det!!! För när vi kom hem lekte han och var jätteenergisk... Han brukar bli väldigt mammig när han är sjuk... han vill inte att man ska gå någonstans utan honom och så... Det där med kräkningar... han brukar få upp mat ibland när han precis ätit och han lutar sig framåt... Jag tror att det var så men det återstår att se... tror inte han är kräksjuk... Irriterande att man inte riktigt har samma åsikt... sen är det jobbigt för man känner sig som en bov som lämnat honom för tidigt efter det han varit sjuk... Nåja, det är ett jättebra dagis.. Jag är supernöjd ändå!

Man kan inte tro att han varit så liten! En liten video när han lärt sig tittut!


Känns jobbigt att inte få träna... Har haft ont i mitt knä sedan i söndags... Tänkte träna ikväll men får man träna med virus i kroppen??? Jag menar svininfluensa i kroppen, men den inte brutit ut??? Har jä*ligt ont i armen dock... men jag hatar att sitta still.. Jag vill träna!!!

Uppdatering från helgen...

Uppdatering från helgen... Ja i helgen var som väntat Conny på tävling... Inte bara den dagen han själv skulle tävla men också degen innan... vilket innebar att jag fick själv ta hand om barnen... Och jag tänkte att jag inte skulle vara en tråkig mamma som bara satt hemma, bara för att hon inte orkade ta dem någonstans... Så jag bestämde mig för att åka till Forum (porum, som Alexander säger) så han skulle få komma ut lite och göra saker som han gillar... så vi gick på BR Leksaker och tittade på leksaker... Självklart så köpte jag honom en leksak, men egentligen bara för att han är ett duktigt barn som inte tjatar om att få saker hela tiden... Han visar alltid saker och säger:" den ska jag önska mig till julklapp!!!" och så springer han vidare till nästa sak... Och när jag sa att vi skulle gå så var det inget tjafs om att han ville ha leksaker... Så då tänkte jag "Gud vilken duktig son jag har!!!" och köpte en av de saker han visat mig... Vet inte riktigt om det även var för att tillfredställa mig själv genom att det gör mig till en bättre mamma... För jag är aldrig riktigt övertygade att jag är en bra mamma... även om barnen och mannen säger det hela tiden... Men för er som känner mig är det alltid så att jag undervärderar mig själv... Någon dag ska det upphöra... jag vet det... Jag känner mig starkare varje dag, men ibland kommer svackorna då jag gör såhär mot mig själv... Aja, nog om det...
Efter det är tänkte jag att de skulle få gå på Mc Donalds... och det visade sig vara en dum ide från min sida, då det var extremt mycket folk... Satte Alexander vid ett bord där jag såg honom för att han skulle paxa bordet medan jag och Lukas beställde mat... Självklart valde jag den långsammaste kassan jag någonsin varit med om, och jag tittade hela tiden bort mot Alexander om han var kvar vid bordet och det var han... Jag beställde och.... Ungen var borta... PANIK!!! Utbröt hos mig.. tittade fibrillt runt omkring mig... Men så sa mannen bakom mig... "Jag tror din son står därborta???" Han pekade bort mot kassan längre bort.... Och puh.... det var han... och vips hade vi blivit av med platsen vid bordet... men det gjorde inget, för jag var bara glad över att han var vid min sida... Kan inte tänka mig ett liv utan honom!!!

Söndagen tävlade Conny och han kom femma totalt i tävligen! Det var ju bra! Vet inte riktigt om han själv var nöjd med det men... Min söndag blev bättre än lördagen då Anki och Tobbe kom och förgyllde min värld... Känns inte lika jobbigt då att vara ensam med två barn när man har besök... Dessutom var det bra för att jag var tvungen att panikstäda lite då de kommer, så det inte ser lika förfallet som vanligt... Alexander var väl lite skeptisk mot Leo, sedan de "brottades " lite förra gången de möttes men det gick bra ändå...

Sist men inte minst vill jag säga att jag grät floder den dagen då lille Viktor dog och ja... sedan dess har man inte hört så mycket om dem... men så idag så grät jag floder igen då jag läste artikeln:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5990608.ab

Hur klarar man något sånt??? Fattar inte det!!!

Har någon hört den här reklamen???

Har någon hört den här reklamen???Älskar den!!! Får mig att skratta varje gång!!!



Laddade över mina mobilbilder i dag till datorn och jag hittade lite roliga bilder:

Lukas älskar sin spegelbild!!! Varje gång vi är hemma hos Anna och Andreas sitter han där och beundrar...


Lika fötter...


Nyklippt, för ett tag sedan!!!


Gosig storebror!


Gosig storebror försöker äta upp lillebror...


Alexanders hund Leo...


Cooling...

Datorn trasig...

Datorn trasig... Ja och som ni kanske vet så betyder det sorg här hemma... Kanske mest för min mans skull men också för att det betyder att det kommer bli dyrt... Varje gång jag frågar Conny om hur ofta sånt här bör hända svarar han: "aldrig" och jag blir förvånad och säger: "Men hur kommer det sig att det alltid är våran dator som går sönder då?" och det hade han självklart inget svar på men det var inte alltför länge sedan den "dog" och då var det moderkortet... Självklart någonstans däremellan var det en hårddisk som kraschade men återuppstod efter någon dag... Conny blir helt förstörd när det här händer...all energi går till att laga den och för den delen också alla pengar som behövs! Jag förstår det för den är ju en av hans bästa vänner!!! Samtidigt är jag stolt över honom att han visste redan från början vad som behövdes för att fixa den och han försökte laga den på alla tänkbara ekonomiska(=gratis) vis innan vi köpte det som var trasigt... Grafikkortet! Synd, för vi sparar så mycket pengar som möjligt nu innan flytten...

En sak är säker, man klarar sig inte utan nu när man är van att ha den!

Conny har även ett andra mål nu genom att gå ned två kilo till... Han ska nämligen tävla i -70 i helgen och själva dräkten kommer att väga minst 1,5 kilo, så han måste ner till 68 kilo!!! Så nu käkar vi mat som är kolhydratfattig och JAG har gått ned ett kilo på en vecka... Snacka om att man blir glad för det lilla som ett kilo!!! Vi får se hur det går på invägningen på söndag...
Conny fick på träningen en andra blåtira, så snacka om vad folk tittar... Jag menar, ser jag stå stark ut??? Stackars min lilla blåslagna sparv...

Sen det här med att bli chef får nog vänta ett tag till.. de lade ut annonsen i tisdags och sen ska ju alla som vill ha den söka... så vi får väl se vilka chanser som jag har egentligen...? Börjar inte tvivla på mig själv, för jag vet att jag kan och jag vet att jag är lämplig för det... Testet visade ju det... Men därimot så vet jag inte med det här företaget... vad de egentligen vill ha men jag har många på jobbet som tror på mig... det återstår att se om företaget tycker detsamma...


Jag och Alexander lekte lite med kameran och tog kort på oss själva och som ni ser spårade det helt enkelt ur... Vet inte vem den galna morsan brevid den söta pojken är??? Men roligt hade vi!!

Haha.. Jag ser ut som en häst på den här bliden!!! Man kan inte annat än le...

Och Lukas, jag han går nästan själv nu, han måste nog bara våga nu... Han har skaffat sig en ny min.... ser bara lite mongo ut... men tungan i kindpåsen!!!

Sötnosen ville inte att mamma skulle packa så han såg till att vara i vägen och försökte öppna lådorna igen och slita ut kläderna... mycket populärt må jag säga...

Värt att tänka på...

Värt att tänka på... Totem tantra... Fick ett sånt där kedjebrev på mailen... Det var mycket man skulle tänka på men man fick endast föra det vidare genom mail och inte på annat sätt... Ibland tror jag inte på dem, men vågar man inte tro på dem??? En del av råden var bra t.ex.

"Ge människor mer än vad de förväntar sig och gör det för att du tycker om det..."

Det här brukar jag leva efter men det är svårt när man inte får samma tillbaka... Jag börjar ifrågasätta mig själv om man verkligen inte ger FÖR mycket..? Kanske man skulle lägga lite mindre på vissa människor för att det inte i slutändan ska känns tomt... För det är ofta så att jag blir bränd och att människor tar mig för givet... Svårt att sätta en gräns...

"Tro på kärlek vid första ögonkastet..."

Det gör jag... Min familj är ett exempel på det!!!

"Om någon ställer en fråga som du inte vill svara på, le och fråga istället: "Varför vill du veta det?"

Detta ska jag anamma... Se om det fungerar...

"Älska djupt och passionerat. du kan bli sårad, men det är det enda sättet att leva livet komplett..."

Kedjebrev tycker jag inte om, för jag har varken tid eller lust att skicka det vidare...

Det jag skulle vilja få fram som livsinstruktion som de kallade det är:

"Lev nu och inte senare, Senare kanske är för sent!!!"

Värt att tänka på eller???

Helgens händelser...

Helgens händelser... Jo i helgen blev jag helt fullbokad trots att det var vissa saker som vart inställda... Eftersom mormor/morfar var barnvakt... passade vi på och gick på Hus och Hem- mässan för att få inspiration nu när vi ska flytta till hus!!! Plötsligt när jag kör vagnen kommer det någon som ställer sig bredbent framför vagnen, och jag hinner tänka "varför?" precis innan jag tittar upp på personen... då ser jag vem det är... Det var en kompis som säljer kök... Det var kul att se henne, för det var ett tag sedan nu... och självklart vet jag vem jag ska gå till om jag behöver ett fint kök!!! Synd att vi inte behöver byta kök i nya bostaden! ;-) Sen så var det självklart "Underbara barn"-mässan... Det var SÅÅÅ mycket folk, framför allt mycket barn... Tänkte på Alexander, hur roligt han hade haft där... men nu var han inte med... Så jag sa till mina föräldrar att åka dit med honom och det gjorde de på söndagen... Han var helt slut!

Lördagskvällen blev det Biggest Loser avsnitt från USA, för de går inte i Sverige än... Blir alltid medtagen av de här programmen och framför allt inspirerad... En av deltagarna i denna säsong är en kvinna, likt jag två barn samma ålder och man, som förlorade dem i en bilolycka... Snacka om tragiskt!!! Och självklart kom tankarna i huvudet: "Hade jag själv valt att leva vidare efter en sån sak???" Ryser bara av tanken och blir glad att det inte var jag!!! Och här är hon, i ett program där hon kämpar vidare med sig själv??? Gud vilken stark kvinna! Självklart håller jag på hennes lag... dessutom har hon min favvofärg... GRÖN... Vilken ironi... Nä, då är man glad att man får vakna såhär på morgonen:


Mina gosiga killar!

Lukas övar på att gå.. Han kan numera gå med hjälp av endast en hand.. och ge skjuts åt sin bror lite då och då...


Söndagen var Anki och hälsade på med Leo, en golden med mycket leksinne, och han tyckte nog att det var synd att Alexander inte var hemma... "och han vill bara brottas!" som Alexander säger... Med det menar han på ett bra sätt, för han tycker det är roligt att brottas! I fredags hade han gjort en hund av papper på dagis och självklart var hans namn Leo!!! Han e för go!!! Vi tog en lång promenad och käkade lite lunch tillsammans.. Därefter åkte jag och Conny till forum... Behövde komplettera lite kläder till barnen, nu när vintern är påväg... Det är sällan man köper något till sig själv längre... det är inte lika kul längre, konstigt...

Mysig låt:

Conny=Blå...

Conny=Blå... Nä, jag vet vad ni tänker... Han har inte gjort något för att förtjäna detta!!! Detta kommer från sporten han tränar... Jag tänkte att vi skulle dokumentera detta, så jag kan använda det i argument om hur det skulle se ut och han var ute röjde på nätterna... inte för att han gör det nu men man vet aldrig, han kan ju få ett knäpp som alla har sådär vid 30- eller 40-årskrisen.

Han ser ut som en rädd liten sparv på detta kortet...

Knarkare på detta...

Ja, en sak är säker... han får mig att le varje dag... och det är jag tacksam för!!! Och även mina barn ger mig glädje varje dag... Kommer hem trött och utmattad från jobbet och de ger mig detta, kan man inte låta bli att le...

Alexander hade lärt sig ny "min" från dagis...

Lukas lycklig för att han är mätt...

Denna låt sätter sig på hjärnan, de kör hårt med den på friskis:


Den går dock lite fortare i träningspasset...

Nu ska jag se Grey´s anatomy... Den är så bra!

Tävling hela dagen...

Tävling hela dagen... Puh... Det var en utmaning att ha med Lukas på Connys tävling!!! Hallen som de skulle tävla i var dubbelbokad och därav hamnade vi i en riktigt liten gymnastiksal... där sådär en 200st skulle få plats i... Och självklart så blev det väldigt trångt, speciellt för en framåtdriven ettåring som inte ville sitta still... så när maten/mutan började ta slut så var vi putt! Så då gick jag en promenad med honom och han slocknade i sådär 2 timmar, sen var han på G igen! Conny skulle väga in sig vid klockan 9-10 så vi var där redan vid 9.30 och när klockan närmade sig 16 så var det fortfarande inte hans tur! Vid 17 började han, och var klar vid sådär 18.30... Det var tur att Connys klubbkamrat filmade, för jag hade inte haft en susning att filma honom då Lukas var överallt!!! Nästa gång, om det blir en sådan, så ska jag inte ha med mig barnen! Och Conny såklart vann fyra av fem matcher!!! och en oavgjord! Ingen förlust!!! Han är för duktig den där killen... man nästan tror på honom när han underestimerar sig själv... Han är bäst i mina ögon!!! Det roliga med det hela var att jag inte tänkt på vad han egentligen tränar... han säger alltid namnen på sporterna men jag hade inte tänkt mig det här!!! Men när han säger "submission vrestling" så säger det inte så mycket... men när man tänker på namnet så betyder ju "submission"= tills man ger upp... och med det tänkte jag inte att man skulle strypa, knäcka eller låsa personen tills den ger upp... men så är fallet... och då blev jag genast orolig för honom! Men det känns tryggare nu när man sett det med egna ögon! Alexander var hos sin bästa kompis Theo!!! Tack snälla Andreas och Anna som orkade med att ha två barn idag!!! För det hade inte gått bra för oss med två!!!

Sen det här med min löneökning så blev jag inte glad längre då jag fick reda på om att de som kommit nyligen, alltså de nyanställda, hade en ingångslön lika stor som min vanliga lön!!! Och att jag som har mycket mer ansvar och kan extremt mycket mer än dem är ingenting värt känns pest!!! Inte undra på att de måste ge mig mer i lön!!! Så nu är jag inte lika glad som innan!!!

Tränade "dans" på friskis igår och jag blev förvånad!!! Jag trodde det skulle vara en enkel match men den var riktigt jobbig och jag förbrände 609 Kcal varav 20% fett!!! Enligt min klocka!!! Inte nog med det så var passet jättekul!!! Så nu blir det träning på lördagarna också, någon som vill hänga på???

Jaaaaaaaa!!!!!

Jaaaaaaaa!!!!! Vad glad jag blev efter min löneförhandling... Trodde där ett tag att det var fredag... Ja ni vet, man brukar ha fest på fredagar och jag kände väl att jag behövde fira.. vad vet jag? Trots att det bara var tisdag... Samtidigt tänkte jag på dem som jag tagit i från... som inte alls fick bra löneförhöjning... Stackare... men förmodligen så har jag mer att göra och mer ansvar så jag får väl inte känna mig alltför taskig!

Nä, nu ska jag läsa vidare om värdetransportrånet... spännande!

Ursäkta, men du har något i håret...

Ursäkta, men du har något i håret...

Ja, det var såhär vi såg ut när vi var sjuka för några dagar sen... Han blev så arg att han ofrivilligt kastade spagetti i håret... och självklart blev han ännu argare när den träffade huvudet... För det är ju extra synd om pojkar och framför allt män när de är sjuka eller??? Är det bara i min familj??? Men nu är han frisk och tillbaka till sitt rätta envis men glada jag... Ordet Ajabaja hjälper inte långt... inte ens undanledansmanövern funkar... han ska bara leka med farliga saker och får han tag i andra saker så är det detstruktion som gäller... Alexander verkar inte bli alltför arg på honom när han har sönder hans saker... tur... Han verkar inte ha alltför sentimentala relationer till sina leksaker.. själv som liten var jag extremt ledsen när mina leksaker gick sönder... Han brås väl på sin Pappa...


Här leker de tåg med min resväska... De leker väldigt bra tillsammans måste jag säga... redan nu.. När jag undrar för mig själv varför jag skaffade två barn, för att varje dag är en utmaning, så tänker jag på dessa tillfällen när det faktiskt är bra att ha två... Samtidigt så tänker jag: "vem skulle jag inte ha skaffat?" och det kan jag inte svara på för jag kan inte tänka mig ett liv utan dem... konstigt... Men vem skulle annars berika mitt liv och ge mig lite utmaning??? Visst skulle det finnas annat men förmodligen inte något för mig???


Alexander vill att sommaren inte ska upphöra.. förlänger den genom att låtsas att han badar i havet... Han får knappt plats själv... men båten ska vara i!!!


Det är konstigt att hjärnan förvränger och förtränger hur man ser ut... Fast med 20 kilos övervikt skulle jag säga att jag inte lider av fetma men när jag ser bilder på mig själv, som är ett bevis, så är jag fet!!! Så nog måste jag jobba mig neråt men... var är min motivation???

Hur går det med ekorrehjulet???

Hur går det med ekorrehjulet??? Först när jag hörde frågan som kom från en pappa på Alexanders dagis så blev jag fundersam... "Vad menade han?" men så kom jag på att han menade livet.. som bara rullar på och går framåt utan att man har någon som helst koll på omvärlden... För så känns det faktiskt just nu.... att all tid bara går och går... och vad har man hunnit egentligen??? Vunnit??? Känns som om man behöver stanna upp ur denna spiral och leva lite mer.... känna sig fri och full av val... Inte att man måste göra samma sak varje dag... Det blir lätt så... tyvärr!!! Borde leva livet nu och inte sen... för då är barnen stora och förmodligen har man inte mer pengar heller... För det är vad man tror... "ska bara" är vanligt förekommande... Ska försöka intala mig det... "Lev i nuet!"

Lukas, stackarn är förkyld just nu så han vaknar frustrerat varje gång han försöker andas... Så det har inte blivit mycket sömn på sistone heller... Första natten satt jag uppe med honom till sådär midnatt... han var jättemysig och glad... så jag kunde inte vara arg på honom för att han höll mig vaken... Efter lite näsdroppar och alvedon så la jag honom i sin säng och han gnällde till och från hela natten! Jobbigt, men man kan inte göra så mycket annat för dem när de är sjuka! Alexander har bäddat ner sina gosedjur för de är förkylda, enligt honom alltså... Han är för god och omvårdnadsfull... Är det ens ett ord??? nåja, ni förstår vad jag menar.


Alexander har lärt sig att om man vill ha sin mat i fred så måste man gör apå detta sätt... Lukas ÄLSKAR mat!


Lukas är jätteglad för att han lyckats dricka ur flaskan helt själv!! Sötnos!

Skitbra reklam...

En skitbra reklam:

Conny var borta i helgen...

Conny var borta i helgen... Ja, han fick åka med jobbet... IGEN! Själv får man av jobbet en sommarpresent: Två stycken solstick... Klart man är lite avundsjuk! Men bara LITE! Nääää... Men sen han började på det där nya jobbet för sådär ett och ett halvt år sedan så har han åkt till Portugal en vecka, skidresa två helger, Yasuragi en gång, vandra i fjällen, fått tre jackor, en väska, två tröjor och sist men inte minst så har han haft två familje-picknickar... "MEN JA E INTE BITTER" För jag fick ju mina två solstick!! Det är ju tanken som räknas?? eller??

Alexander var så rolig härom dagen då jag kom hem... man undrar var han får allt i från... Då säger han:"Mamma, Jag har slut på pussar..." varpå jag säger: "Nä, har du? Vad ska jag ta mig till nu då??" och han säger: "men jag har några gamla som du kan få!" Höll på att skratta läppen av mig... Vart får han allt i från??? Tittade på gamla videos från när han var liten och ja... Lukas är väldigt lik honom:



Har lite smått börja gilla Darin mer och mer:


Vi har börjat skola in lille Lukas nu på dagis... Han är så liten, men när man tänker på att Alexander var lika liten när han började dagis blir man lugn... Samtidigt är det jobbigt att se sin sista bebis börja bli stor... Men det går bra hitills... Han är lätt ombytlig så vi visste redan att det skulle gå bra... Det är värre sen när Alexander måste byta dagis... Han älskar verkligen sitt dagis och sina kompisar... Nån som vet hur man ska förbereda honom inför det???

Sen måste jag avsluta med att säga... Att brevet som föräldrarna till den mördade Therese skrev var väldigt fint och verkligen helt rätt... Hoppas att de verkligen tar det till sig... Fattar fortfarande inte hur man kan mörda någon... Att de dömdes för brotten är bra.. kan man lita på det svenska rättssystemet igen?? Aja, man får väl se.. hur domen ser ut...

En ny fast gammal låt på hjärnan...

En ny fast gammal låt på hjärnan... De hade den på friskis i tisdags och har inte sedan dess lämnat min hjärna... man undrar ibland... vissa perioder så har jag konstant låtar på hjärnan men på sistone har det varit lugnt... tills denna kom och störde min lugn... Det är absolut inte så att jag inte tycker om den men ni kan väl tänka er, när den spelas konstant i hjärnan så blir man tillslut less och lite desperat tokig och vill ha något annat...



Såg på Efterlyst en stund som handlade om mordet på therese... Herregud! Vad tänkte han? Hon? Lätt och leva vidare efter en sådan sak!!! Blev lite mörkrädd också när man tänker på att de blir yngre och yngre när de begår såhär allvarliga brott!!! Herregud, hur ska jag lära mina barn om denna värld egentligen???

Smärtsamt värre...

Smärtsamt värre... ja.. Vad säger man när man kommer hem och ser sin son med sår i hela ansiktet??? Det var hans kompis på dagis som hade puttat honom i magen mot en sten och ett träd... enligt Alexander själv, men jag tror ju att det var en sten brevid ett träd... Det gör nog mer ont i mig än i honom... och när jag såg honom och tittade på hans sår så sa han "Ingen fara mamma, det gör inte ont längre" Han visste direkt att jag brydde mig... utan att säga ett endaste litet ord om det... han vet väl att jag är orolig för honom att han ska må bra... Genast tänkte jag på hur det skulle kunna bli när han väl blir stor och hamnar i bråk... och hur det kan sluta... brrrrr... ursh det gör för ont.... kan de inte vara små jämt??? Hur ska man våga släppa dem fritt i den här, ibland så hemska världen utan att jag kan skydda dem??? Förhoppningsvis hinner jag lära dem hur de skyddar sig på bästa sätt... Conny får lära dem bra knep...

Här är en popcornälskare.. han letade upp skålen när Alexander hade lämnat den oövervakad och när jag kom in hade han den på huvudet... Det är därför man ser BUS-leendet!

Helgen spenderade vi på Ornö, hos Andreas föräldrar... där var Alexanders bästa kompis och de fick leka helt obehindrat hela helgen...(förutom att Lukas ville vara med hela tiden och de hade inte tid med en bäbis!"

Sen var det dags för att bada! Det var för kallt i havet men inte i insjön!!

Andreas tyckte vi kunde bära Lukas i Coop-påsen...

Det tyckte Lukas var roligt!!

Sötnos...

Theo lite ledsen då han blev offer i ett vattenkrig som spårade ur...

De hade jättefina blommor...



Lukas ville självklart inte sova... ser ni lill handen??


Vi hade jättetrevligt, men tiden gick för fort... och vips så var helgen borta!!!

Less på den ständiga frågan...

Less på den ständiga frågan... "Kommer ni att klara det med bara en bil???" "kommer ni klara det här???" F*n vet jag? Hade jag inte trott det så hade jag väl inte gjort detta? Vi får väl se.... kan ju inte ge upp för att vi inte vet hur det kommer att bli! Man vet väl aldrig i förväg om det kommer att bli bra?? Man hoppas ju, Dum spiro spero (så länge jag lever hoppas jag)...



Åååå så sitter man här med räkningarna... lika tråkigt varje gång... pengarna bara försvinner... Klart att vi klarar det men det skulle vara kul att lägga undan mer nu innan vi flyttar så vi har en buffert... Vi försöker spara på allt vi kan, klart att vi kan spara på mer men det gäller att hitta utgifterna bara... Tråkigt men vad gör man när man är fattig??? Aja, ska försöka ringa lite bolag och kanske byta lite till försäkringarna som är billigare och så... Vi får se, det är i alla fall en utmaning!!

Avslutningsvis vill jag också berätta en rolig historia... Alexander frågade mig i morse vad jag ville ha i julklapp??? (han har redan börjat önska sig...:-)) Jag sa att jag inte visste, men Conny sa "kanske mamma vill ha en fin tekning i julklapp?" och han tittade frågande på sin pappa och log lite grann och sa: "jag tror inte jultomten har sånt att ge... han har bara en massa leksaker...!)Han e bara FÖR god!

Snacka om trött....

Snacka om trött... Jo, för igår lade vi upp annonsen av min bil på blocket... Blev lite sent då vi kom hem från Anki och Tobbe relativt sent och vi hade ju lovat att vi skulle sälja av bilen nu när vi behöver pengar till kontant insatsen på huset... Men när jag gick och la mig så hade jag inte en tanke på att ställa klockan på ringning eftersom det var måndag=jobb! Senast jag tänkte på det var när jag lade Alexander för natten och då sa jag: "Du får vara hemma med Pappa och Lukas i morgon eftersom jag jobbar..." Men inte när jag lade mig i sängen för att sova... snacka om trött???... Eller när jag sen vaknar upp av att Conny ruskar om mig och pekar på klockan... 07:00... och jag tänker argt: "VA F*N, varför väcker du mig, jag ska inte upp..." Men inte för en stund senare kommer jag på att jag faktiskt ska upp och ska dessutom åka till jobbet klockan 07... Snacka om trött... Helgen gick för fort förbi!!!

Det här är bilen som säljs:

Jag kommer att sakna den jättemycket!!! Det är konstigt att man har en relation till den också.... Känns lite som en familjemedlem som försvinner! Det är sorgligt att behöva sälja den, vi behöver den egentligen, men vad gör man (kommer ju inte ha råd med den sen)??? Hatar att vara så sentimental!!!

Redan morgonen efter började det ringa... tror det var sådär en tio stycken som ville komma och kolla på den... Conny hade fullt upp och visa den... och när jag kom hem var de påväg för att se den... Folk vallfärdade hem till mig för att se min bil... och lagom tills maten var klar hemma var den såld!! Ibland undrar man om man kanske skulle ha satt ett högre pris... men vi är nöjda med priset och det är det viktigaste...

Mycket att göra nu...

Mycket att göra nu... Ja, inför flytten och så... Vi ska ju sälja ena bilen så jag var och tvättade den i morse i biltvätt.. Ja jag vet väldigt lat men hur gör man när man behöver tid... för det var väl därför jag tvättade den i biltvät??? :-) Ja... Självklart!!! Skämt åsido har man tagit en hel del biltvättar för att slippa göra det själv men det får det bli ändring på nu... behöver spara pengar tills jag blir fattig husägare som vi numera säger och de flesta säger tillbaka: "Välkommen till klubben!!" men samtidigt har man investerat i något också... Väggarna.... Hmmmm... Känns tryggt!

Vi var och hjälpte Anna/Andreas med att bygga deras nya kök igår... Alexander och Theo lekte jättebra med varandra, som de alltid gör, men Lukas fick man hålla 100% koll på då han tror att allt somligger på golvet är mat... hmmm... så en och annan frigolit-bit hann hinna in i hans mun och förmodligen ner i hans mage... han trodde det var popcorn??? Knasig bebis som Alexander säger...
Såg "en shopaholics bekännelse" i går... den var faktiskt bättre än jag trodde! Väldigt gullig och man kände igen sig litegrann i henne också... men det är tur att jag får lättare ångest över pengar än henne... annars kanske man hade varit där... Med skulder upp till öronen!! (som om man inte har det nu, köpt hus och så??)

I dag ska vi hem till Anki och Tobbe på middag och det ska bli jättekul!

Midnattsloppet en rejäl pina....

Midnattsloppet en rejäl pina... eller som Conny beskrev mig när jag kom in i mål: "Du såg ut som en arg blöt katt!"... Jag sprang som jag trodde på en mycket sämre tid än de flesta men jag sa att jag skulle ta mig runt och det gjorde jag!!! Trots att jag var rejält slut redan efter 5 km så gav jag inte upp... det är jag för envis för... Men jag var redan trött när jag åkte in.. klockan var ju läggdags då vi började springa!!! Men någonstans i mig kändes det att jag inte var på topp redan från början... vill inte egentligen ha några ursäkter men jag var trött redan vid 3-4km och jag tänkte "Gud, Malin, du är en av dem som de andra hatar... en som går tidigt... vad har de här att göra??" sa mina arbetskamrater högt och tydligt dagen innan på jobbet... Jag som inte ville vissa att jag var en av dem...var tyst... sprang skiten ur mig, tidigt i loppet i stället för att köra mitt eget rejs... Så när jag kom fram till 5km stolpen tänkte jag: "shit, det är halva loppet kvar.. hur ska jag orka det?" och vidare vid 6km: "shit, det är 4km kvar.. hur ska jag orka det?"och då var det vätske station och sportdricka... den energin levde jag på fram till 7km: "shit, det är 3km kvar.. hur ska jag orka det?" Samtidigt som mina föräldrars kompisar dyker upp i ögonfältet frågande: "Hej Malin, hur går det?" Jag minns att jag ropar: "Det här är hemskt!" och det ler förstående mot mig.... såg väl rätt så död ut vid det laget... jag sprang vidare letande efter 8 km:s stolpen och... ja, var var den??? Jag såg aldrig den!!! När jag tänker efter såhär i efterhand måste det ha varit vid cheerleeders ekipaget... de stod ju där och flaxade så jag måste ha varit förtrollad... Men när jag sen nådde 9km kände jag mig kuslig lugn och tänkte... "puuuuh... det var bara 1km kvar!!!!!!" Det överlever jag tänkte jag och sprang endast i nedförsbacke och på plan mark... alla backar gick jag... De sa att man skulle hålla till höger om man var långsam så det gjorde jag men blev tacklad hela tiden ändå... Väl på upploppet så tänkte jag: "den här sträckan klarar jag att springa!" Och jag sprang.. men kom knappt framåt... för det var som en synvilla... längre än vad jag trott... Jag dog när jag sprang över mållinjen... trött och utmattad stapplade jag vidare och fick medalj...


Fin va??? Låt oss nu komma till vad som gjorde mig till en "arg blöt katt".. Som ni kanske förstod så öste regnet ned under hela loppet men det var egentligen bara trevligt.. men därför var jag väldigt blöt....Blöt katt... beskriver hur jag såg ut... ARG, var jag... för att alla hade lurat mig... de sa: "Det är bara en jobbig backe..." och jag kan säga att det INTE BARA var en backe utan efter 6km så var det BARA BACKAR!!! Därför var jag arg... och besviken var jag att jag inte sprang fortare... men men, det finns bara utrymme för bättre tid nästa år... eller?? Och jag tar tillbaka det jag sa om att det var lättare att föda barn... för det var det inte... Vet inte varför hag sa det men jag var frustrerad... Nog om det... Conny var jätteduktig!!! Jag var jättestolt över honom.. Han sprang på 49min....

Barnen var hos mormor/morfar... första gången de har båda över natten... Var orolig att de skulle driva dem till vansinne men det hade de inte gjort... Så jag är glad att allt gått bra... Senare på kvällen så skrev vi kontrakt på huset så... snart är det bara vårt... om allt går bra... Och Anna, TACK för det uppmuntrande samtalet vi hade i lördags!!! Jag blev väldigt mycket mera positiv.. Jag är glad att ni tror på oss och att ni aldrig har fördömande åsikter om oss någonsin!!! Så TACK! Och TACK till dem som också uttryckt positiva kommentarer... det värmer mitt hjärta!!!

Här är några tokiga bilder på mina barn:

Alexander somnade såhär med en banan i handen... några minuter tidigare frågade vi honom om han var trött och han sa bestämt NEJ! och vi trodde på honom... i bland har han fel...


Persienn kula... mums??? Han e lite tokig... som Alex säger: "tokiga bebis" och ler...


Jag och mina killar... Gosigt!!


Jonathan har också fyllt år... så jag gjorde det här kortet till honom...


Älskar det där kortet på honom!!!