Snacka om att det är någon som vill testa hur mycket jag tål...

Snacka om att det är någon som vill testa hur mycket jag tål... någon däruppe som undrar hur mycket jag klarar av innan jag förlorar mitt förstånd och gör drastiska saker...?
I natt eller snarare i går kväll sådär då jag tänkte gå och lägga mig vid runt kl 22 så började Lukas klaga.. och han är inte sån om han inte är hungrig och jag hade precis matat honom så jag kunde utesluta att det inte var det man jag försökte med det ändå! han fortsatte ända till kl 03. Vid et laget hade jag inte sovit alls och var nära bristningsgränsen, speciellt då jag innerst visste att jag inte skulle få sova i morgon heller eftersom Alexander är hemma på måndagar... då kändes allt hopplöst... Conny insåg att inte han heller skulle få sova, så han tog honom en stund... Det var enormt lättande att jag inte var ensam där i mörkret med en arg bebis! Jag grät en skvätt och tog mitt förnuft till fånga och intalade mig att det faktiskt inte var han problem att han skrek, utan att det var det enda sättet för honom att säga att "jag har ont, mamma, trösta mig"... När han sen somnade i min famn lade jag honom i sin säng och han sov vidare... det var då jag tänkte "gud, va skönt att få sova nu" och jag somnade på studs...

Men, men, trodde jag verkligen att det var över då... Nääää, hur kunde jag tro det?? Alexander, ska börja kalla honom för tuppen tror jag, kom in till oss runt kl 05.30 på morgonen då jag hade sovit sådär en 2.5 timmar och börjar putta och röra på sig, pillrandes på min hand och jag hatar att han pillar på mig när jag sover... och när ja sa till honom att sluta så väcktes Lukas och så var det dags att gå upp... Ammade Lukas och satte honom i babysittern och gav Alexander frukost och gick och la mig igen... Conny skulle upp och jobba så jag passade på medan han fortfarande var hemma att sova lite...

Sen när han skulle gå så fixade jag en Shake han skulle ha med sig till jobbet ställde upp hinken med pulver på spisen, som har barnlås, och så skickade jag iväg honom och gick på toa... Närjag kommer ut från toan så är hela köket rökfyllt... Alexander säger "Mamma, jag ser inget"! Jag kastar ut honom från köket medan jag tar bort det värsta från den fastbrända burken från spisen i dimman av den giftiga plaströken... trevar mig fram till köksfönstret och jag får upp fönstret och får in lite syre... det är inte förrän då jag kände hur mycket äckel jag hade andats in... och jag tänkte "det är såhär man känner när man brinner inne" "jag hinner till fönstret och öppna det, och så dör man på golvet precis innanför fönstret som man aldig hann till" Kusligt, tycker jag nu såhär i efterhand... Hur hade jag lyckats med det här?? Just idag och för en gångs skull när inte barnlåset är på?? Två senarion finns det:
1. Det mest troliga (tror jag) är att jag då jag tog fram hinken på åt spisplattan samtidigt och inte märker det för att jag är så trött...
2. Eller att Alexander satt på den... han lekte med sina kastruller just då... men jag frågade honom om han satt på den och han sa Nej... och han brukar säga när han gjort saker... Men detta alternativ tror Conny mest på...

Men frågan är den: Är detta slutet på dagens prövningar?? Det återstår att se!!!