söndag 16 januari 2011

Alexander 5 år!!!

Alexander 5 år!!! Vart har åren tagit vägen??? Min lilla kille har växt och blivit 5 År... Kommer ihåg dagen som om den vore igår... Dagen då jag fick komma ner till Neonatalavdelningen i rullstol och träffa min sjuka pojke som låg där med dropp... Själv satt jag i rullstol efter kejsarsnittet men Alexanders kropp hade överkompenserat med insulin, då han fick för mycket socker av min kropp när han var i den, att han var tvungen att ligga där med dropp... Jag, som knappt kunde röra mig fick ju på så sätt hjälp med min hungriga kille och dropp... Skönast var det på natten... då jag fick sova istället för att mata honom... Jag började med att ha honom uppe hos mig redan efter någon dag då moderkänslorna började komma... Att han faktiskt bara var min och inte ville att någon annan skulle ta hand om honom... Men känslan då vi ringde på dörrklockan till avdelningen och vi sa för första gången:" Hej, vi är här för att träffa vår son!!!" kommer jag aldrig att glömma... Det var så speciellt.. Vi tittade på varandra stolt och tänkte... Vi har en son??!! Nu är det 5 år sedan och det är ju en lång tid och då undrar man vart tiden har tagit vägen...?


5-åringen... Min stora kille!!!

Kalaset bestående av släkten gick av stapeln i fredags... Det var kalas ända tills han själv gick och lade sig frivilligt klockan tio på kvällen... Vi tittade oss omkring och frågade oss var födelsedagsbarnet hade tagit vägen men vi hittade honom fullt påklädd i sin säng... Han hade haft jättekul sa han... Senare hade vi våra kompisar kvar när barnen lagt sig och vi spelade "Repello" ett spel jag fick av min bror...Kul.. Man vet aldrig riktigt vem som vinner för allt kan förändras på ett litet ryck... Det kanske är därför som spelet också heter : "De oanade konsekvensernas spel"... Vid midnatt blev det sänggång efter en väldigt lång dag...

Dagen efter tog vi det lugnt på förmiddagen och stack sedan på eftermiddagen till familjen Malm och åt en väldigt god middag... Barnen lekte som vanligt jättebra tillsammans... eller Lukas gjorde inte det... Han satt som ett plåster på mig... Faktiskt jättemysigt för han brukar inte vara så... Man brukar få tjata om att få puss eller helt enkelt tvinga honom att ge mig en puss... men den här kvällen fick jag så många pussar frivilligt så det var bara att tack och ta emot... Man får passa på nu när man får tänkte jag...I morgon är han sitt gamla jag... Vi spelade ett spel hemma hos dem också som var kul när man fattade alla regler och fördelar... Självklart kommer den ständiga frågan upp: "Varför är det kul att retas med mig och se när jag förlorar???" Är det för att jag tar åt mig??? Eller för att jag verkligen vill vinna så gärna??? De skrattar så fort jag säger:" Varför är alla emot mig???" Eller när någon i spelet snor mina pengar och jag säger :"Va Fan, varför jag???" Nåja, Jag är jag och vill helst vinna... Är det så konstigt??? Varför skulle man vilja komma tvåa??? Nåja, kanske alltid när man spelar med Alexander... Låta honom vinna för att han ska må bra??? Där kan jag leva med att förlora... Fast jag måste ändå säga att det var viktigare förr att vinna.... Jag lär mig hela tiden vad som egentligen som är viktigt... Men jag märker på Alexander att han är lik mig på den fronten... Han vill också vinna... Han sa till mig senast när vi spelade att man var dålig om man förlorade??? Undra var han fått det ifrån??? Det blev en sen kväll igen och barnen somnade i bilen påväg hem... Men det som var underligt denna helg var att jag fick sovmorgon båda dagarna!!! Jag undrar varför??? För annars brukar det vara blodigt allvar vem som ska ha sovmorgon och när... Vad är motivet??? Han säger för att han är snäll!!! TACK Sötnos!!!

Söndagen gick åt till tvätten som jag inte hann med förra helgen då jag var jättesjuk... Låg i fosterställning i sex dagar... Ont i magen och hög feber de tre sista dagarna... Men strumpor, hur kommer det sig att vi har så sjukt många enstaka strumpor??? Var är kompisen??? Den frågan är fortfarande olöst...


"Baby, you´re a firework... " Tänker på mina barn när jag hör denna sång... Den är såååå bra!!!

Min favvo just nu:

Inga kommentarer: