Kalas för dagiskompisarna...

Kalas för dagiskompisarna... Tio femåringar eller nio femåringar och en lillebror skulle vara med... Vi hade kalaset på barnkulan, som ligger i orminge... Visst mycket pengar men vi kände att mycket tilltalade oss; någon fixar mat till dem, någon fixar glass och godis, en fast tid då kalaset slutar och alla går hem, behöver inte städa eller diska, behöver inte underhålla då det finns massor att leka med... Och det tyckte vi var värt pengarna... Den unga tjejen i kassan sa spontant: "gud va dyrt" varpå jag sa: "Värt varenda krona!"...

Dagen till ära syskonen bredvid varandra innan det roliga startade:


De har en hoppborg:


Vaderat hus att klätra upp på:

Här med sin bästa dagiskompis...

Försökte få Alexander att se alla sina kompisar och leka med alla, men inte då... Jag suckade och Conny tittade på mig och sa: Det är så barn är!!! Att hans beteende är normalt... vilket det kanske är... Men jag tycker det är sorgligt, kanske för att jag alltid har fått kämpa för att få vara med när jag var liten... Tills jag kom på att det var deras problem om de inte ville vara med mig och tog vara på att jag faktiskt var värd att leka med...

De har bollhav...


Klätterställning...


Ren lycka... att få springa runt som man vill...


Alla kompisarna...

Samlade runt bordet, det var dags för glass...

Både barnen och vi var helt slut efter kalaset... som tur var att vi fick middag serverad hos Farmor och Farfar...