Tredje gången...

Ja, nu är det tredje gången man blir påkörd... Bilarna verkar gilla att köra på mig... eller min bil... Jag lagade den i vintras.. och den fick vara hel ett halvår!!! Ska börja åka buss istället... eller?? Försäkringsbolaget är i alla fall trevliga när man ringer, de säger att jag hade tur... tur? frågade jag... Hur kan jag ha tur?? Då sa han: Ja, ni båda är ju oskadda... och jag blev något gladare av att jag faktiskt inte krockat så illa att jag eller mina barn inte behövde vård... den tanken hade inte slagit mig tidigare... man är ganska insnöad på vad allt kommer att kosta mig och inte att det kunde ha varit värre... Nåja, man kan ju alltid laga en bil men inte alltid en kropp, som han på försäkringsbolaget sa... men nog blir man less... Man undrar ju när jag ska börja ha tur...

Alexanders favorit sång...

Tänk vad de får lära sig på dagis!

Brukar inte tycka om svensk smör musik....

Den här låten är en favorit!

Scrap-mässan i helgen..

Scrap-mässan i helgen var jättekul... även om jag inte hann med så mycket som jag ville... Men detta blev resultatet:






Visst är de fina?? Fattar inte varför jag inte vann något pris... är kanske lite partisk... men tycker de är fina! Ska göra som karin, skita i tävlingarna... (bara lite bitter)

Sedan lite foto på mig scrappar (Foto Karins):




Det var ett fint ställe att vara på... undrar vad det kostar att hyra den?

Är dålig på att hinna skriva...

Är dålig på att hinna skriva... min blogg men som min lärare i photoshop sa:" man får aldrig mer tid så det gäller att disponera den rätt"... Men vad är rätt? Just nu är det lite mycket faktiskt! Ska ringa och beställa tårta till dopet, ringa Bvc för att jag tror inte Lukas blivit av med sin öroninfektion, ringa prästen som inte svarar... som sagt det är dop i helgen och vi har inte pratat med prästen än... Lite stressande för denna vecka är helt uppbokad med saker som måste göras... Men men som min sambo brukar säga: "Det ordnar sig, Malin"... Han är den som jag behöver när jag behöver lugna ned mig.. vi har en bra balans tror jag...

Vi var och hälsade på, på mitt jobb i går... Det var jag och barnen, för de ville se båda mina barn och inte bara den nyfödda.. eller ja... det var ju han som fick all uppmärksamhet ändå men det berodde nog också på att Alexander är väldigt blyg... men det brukar släppa.. och det gjorde det också.. Han gjorde t.ex "blä, blä, blä, blä, blä, blä," åt en chef och vifftade på händerna vid öronen... Sen var han så trött efter att han somnade i bilen.... stackarn, det är hårt att vara på topp...


Mina pojkar och jag... Alexander älskar just nu att hålla i bebisen, som han kallar sin lillebror. Grejer överallt.. hinner knappt ta bort något så har Alex tagit fram något nytt...

Var på scrap mässa i helgen och shopade för mycket... hann nämligen inte mycket i scrap- LO:s.. Men det var kul att träffa alla som man känner igen och så... speciellt att träffa Karin, hon som har det lite jobbigt just nu... lider med henne! Skulle träffa henne oftare om jag fick, hon är så go och glad trots allt som händer henne...

Min fasters man...

Min fasters man... är död... och mina tankar går till mina kusiner och min faster som förlorat någon så tidigt i livet... han hade inte levt klart... Men diagnosen för en tid sedan var att bara vänta... vänta på att kroppen ska ge upp kampen om livet... Undra hur man lever då? Sorgligt men sant... Det går inte en dag då jag tänker på dem nu... Så jag skickar i mina tankar evigt många kramar...

Alexander har blivit smågammal...

Alexander har blivit smågammal... Ja, ni vet väl som känner honom att han är lite av en "lill-polis"... men nu så kan han komma och säga: Den här är minst 50 meter lång... om sitt torn han byggt... och innan helgen hade han tagit sin pappa i handen och sagt "vi måste prata om en sak" och lett honom in i sovrummet och satt sig ner... tittade på sin pappa och sa: "Den här leksaken är trasig, pappa!" "vad ska vi göra åt det?"...
När vi är på Ica och handlar brukar han skanna sig själv och säga att han minsann kostade "kilo/kilo"... Så vuxen han har blivit på så kort tid... man hinner inte med i utvecklingen...
Han är även utan blöja numera på dagtid... i helgen kissade han tom på toa på Forum... Gud va stolt man blir över så små saker!!

I helgen var vi och badade med Alexanders bästa vän Theo, vars pappa är bästa vän med Alexanders pappa... Han sa till Alexander att han ville åka vattenrutschkana med honom men Alexander tycker det är läskigt så han ville inte... Tråkmåns, tyckte jag och tog honom under armen och tvingade honom att åka den lilla vattenrutschkanan... och vips så halkade jag och gjorde illa mig i nacken, armbågen och svanskotan.... det var någon som straffade mig tror jag... men jag har alltid lärt mig att om man inte provar så ångrar man sig senare och dessutom kan man verkligen säga om man inte tyckte det var roligt för då har man provat!! Conny tycker inte att man ska tvinga dem om man inte vill och det förstår jag men... man kommer inet långt om man inte provar något... och låter rädslan ta över sitt liv!

Efter vi badat åkte vi till forum för att äta... men då blev vi nästan påkörda av en trolig rattfyllerist!!! Han vinglade över vägen och körde nästan in i vägräcket!! Så jag såg bara framför mig rubriken som skulle stå i tidningen dagen efter: "rattfull körde över barn..." Så jag ringde polisen som kom och tog honom... Jag hoppas att han var full och inte körde sådär dåligt... så att jag inte ringde i onödan!! Men vad gör man??

Var till doktorn med Lukas också.. han har öroninflammation stackarn... kanske därför han har härgat på nätterna... medicinen vill du inte ha så vad gör man?? försöker att tvinga i honom det, tänk att man alltid ska behöva bråka med dem! Men nu är han gladare och sover bättre i alla fall! Så man har blivit människa igen!

Mobilen som var på lagning har kag fått tillbaka nu och den är så fin... men helt fu**ad! Den är helt raderad i minnet, man kan inte skicka sms osv... ska försöka få den hel igen... att man ska behöva jobba med allt just nu... hinner ju inte med min kurs som jag ska skicka in inlämningsuppgifter på!!

Måste fixa kort och papper till scrapmässan i helgen som jag ska gå på!! Jag längtar dit!!

Tror att jag lärt dig något dumt...

Tror att jag lärt dig något dumt...

Att tidningspapper är roligt att leka med...


"hur fungerar denna?"


"Smakar den gott?"


"Mmmmm??"


"Den prasslar!!"


"Jättekul!!"

Jag tänkte dock inte på att han skulle äta upp delar av tidningen, men han var helt svart runt munnen... hoppas att det inte är alltför giftigt!! Glädjen var i alla fall total!!

Du är så söt när du sover...

Du är så söt när du sover... Du har slutat att ssova så gott på nätterna nu och vill äta/snutta sådär en gång i timmen... jag har blivit tokig, för jag inte fått sova... Nu har de arga bacillerna nått även dig... du kan knappt andas och hostar upp slem så att du kräks... hemskt att behöva se på! Hoppas du blir frisk snart!


Så här såg Alexander ut då han var drabbad av de elaka bacillerna:

Men nu är han frisk och kry... som man brukar säga...

Blev jätteglad för blommorna jag fick av min mamma! Du vet när jag behöver det mest, uppmuntran alltså! Ni tog även Alexander en natt i helgen så vi skulle få sova lite på morgonen och det uppskattas speciellt i tider som denna! Puss på er!

Oj, det var länge sedan sist...

Oj, det var länge sedan sist... som jag skrev något... men mycket har hänt så jag ska fatta mig kort:
1. Mobilen gick sönder så jag var tvungen att lämna in den på lagning
2. Jag har begärt mer egen tid då jag känner mig sliten när Conny aldrig är hemma...
3. Skaffade mig ett kort på friskis, som jag alltid har svurit att inte göra... för det är bara tanter som går där... och jag är inte tant!
4. Var på tjejmiddag hos Karin och vi hade jättekul...
5. Gjorde klart mina inbjudningar till dopet för Lukas... han är väl egentligen lite för stor nu men har inte haft tid till det innan...
6. Har försökt göra några av mina läxor, att lära mig "photoshop" men ibland känner jag mig korkad och fantasilös bara
7. Sist så har de elaka bakterierna nått oss här hemma, med hög feber, ont i halsen och hosta.. Alex började så jag hoppas att han kan gå till dagis snart...

Elliot... du var älskad...

Mina underbara barn...



...när man tittar på Oprah och ser filmen om Elliot uppskattar jag att jag har friska barn... Gud va jag grät när jag såg filmen!! Se filmen om du törs på Oprahs hemsida:

www.oprah.com/media/20081001_tows_99balloons

Även om man kan tycka att livet med barnen är hårt ibland så är man ändå tacksam för det man har när man tänker på Elliots föräldrar som måste gå vidare i livet utan sitt barn... hemskt...

Men en sak är säker, man får ta vara på varje dag med sin familj.. för det är verkligen DET som räknas!!!

Min älskade mobil dog igår...

Min älskade mobil dog igår... helt av sig självt! Jag tappade den inte eller så... så det kändes jättekonstigt när den bara låg där och displayen lös inte längre... Jag blev ledsen, för det är ju inte så att alla hästar springer åt samma håll just nu men som Conny sa lite senare: "Du får vara glad att det inte hänt något med barnen" och det är så sant... skulle vara tusen gånger värre om något hände dem istället!!!

Nåja, har beslutat mig för att laga den själv... Finns instruktionsfilmer på YouTube som visar hur man gör... kan inte vara så svårt, eller?? Fast det kommer ändå kosta mig sådär en 600 kr som jag skulle vilja lägga på annat...

När jag såg detta klipp blev jag glad...

http://mittklipp.aftonbladet.se/app/viewMovie.action?id=26239

Ledsen, arg och bitter blev jag idag...

Ledsen, arg och bitter blev jag idag när Conny klämde fram att jag inte sorterade in våra betalda räkningar i pärmen som jag varmt förutspråkade innan vi flyttade ihop att det var jag bra på och inte han... Men med det sagt så sa jag att jag faktiskt inte hade tid med det efter tvätt, disk, vika tvätt, underhålla barnen, städning och matlagning... och så sa han: "men vadå, du tittar ju minst två timmar på tv varje kväll?? Och för den delen så förstår jag inte hur du tror att du ska ha tid med kursen heller..." Då blev jag ledsen... Slaven hade ju minsann tid för att roa sig de dår två timmarna på kvällen så nog hade hon tid för ytterligare en tråkig syssla, ja, varför inte byta ut alla hennes roliga tider och hitta nya områden som hon behöver göra...!!! Varför ska hon gå en rolig kurs och utvecklas?? Jag hade räknat med stöd från dig, Conny... Jag stöttar dig i din träning?? Varför kan inte jag få tid till detta??

När jag kom hem frpn min promenad så sa han att han inte menade det han sa och att jag inte skulle vara arg på honom... fast det är ju lätt attt säga till en sprucken själ... Ursh, jag vill vara glad och tycka att livet är roligt men just nu är det väldigt svårt...

En jobbig natt...

En jobbig natt... hade jag för en dag sedan då Lukas vaknar mitt i natten med hög feber... Jag stapplar upp och ger honom både alvedon och ipren för att han ska slippa vara så varm... Men han kan inte sova så jag går upp med honom och sätter mig i soffan... ögonen går i kors och jag lägger mig ned med honom brevid mig... och hoppas att jag ska få sova någonting utan att jag tappar honom eller lägger mig på honom av misstag... vi vaknar två timmar senare och han vill äta... Jag ger honom mat och somnar om... sen vaknar jag av att Alexander står brevid mig och tittar... Jag säger åt honom att gå och lägga sig igen för att det fortfarnade är natt och inte morgon... Han blir sur och går och lägger sig... därefter vaknar vi som vanligt vid 06.00 och det känns som om man inte sovit något alls... Inte konstigt att man är trött nuförtiden...

Blev lite gladare av mailet jag fick!!!

1.Åtminstone 2 personer i världen älskar Dig så mycket att de skulle dö för Din skull.

2. Åtminstone 15 personer älskar Dig på något sätt.

3. Den enda anledningen till att någon hatar Dig, är att de skulle vilja vara precis som Du.

4. Ett leende från Dig kan ge lycka till vem som helst, även om de inte känner Dig.

5. Varenda kväll tänker någon på Dig innan den somnar.

6. Du betyder allt för någon.

7. Om det inte vore för Dig, skulle någon inte leva nu.

8. Du är speciell och unik.

9. Någon som Du inte ens vet existerar, älskar Dig.

10. När Du gjort ditt livs största misstag, kommer det något gott ur detta också..

11. När Du tror att hela världen vänt ryggen åt Dig, titta en gång till,det är troligtvis Du som vänt världen ryggen.

12. När Du tror att Du inte har den minsta chans att få som Du vill, får Du det inte heller. Men om Du tror på Dig själv, får du Exakt som Du vill,förr eller senare.

13. Kom alltid ihåg komplimanger du fått, glöm alla otäcka gliringar.

14. Tala alltid om vad Du tycker om folk till dem. De mår mycket bättre, om de vet.

15. Om Du har en underbar bästa vän, ta Dig tid att låta vännen veta att denne är underbar.

Ett KÄRLEKSFULLT och GOTT 2009 önskar jag alla...
Med LJUS och KÄRLEK..

Så trött...

Så trött...Så trött...Så trött...

Vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur denna svacka... vet inte riktigt hur jag hamnade här... Vet inte riktigt hur en händelse kunde få mig ur balans såhär...
En vecka senare har jag ett tvättberg och ett diskberg att ta hand om vid sidan om barnen, matlagningen, träningen, skolan och viktnedgången... Jag känner bara att jag är emotionellt uttömd och orkar ingenting... känner mig som en dörrmatta man lägger allt skit på... och tänker "det där klarar hon, hon som är så duktig"...
Min energi har tömts ur mig och vill bara gå och lägga mig och dra täcket över mig och sova sådär ett halvår tills jag orkar ta mig upp igen... Där ska jag även slicka mina sår och tycka synd om mig själv för det gör ingen annan.... i alla fall inte som jag gör...

Ja! Där satt den!

Ja... det var idag domen mot den hemska kvinnan föll... ja. hon som slagit ihjäl två barn med en hammare!! Två oskyldiga barn som inte kunde försvara sig mot en vuxen kvinnas galna själ... och så säger de att hon inte är psykiskt sjuk?? Hon fick i alla fall det straff hon förtjänar... LIVSTID och livstids utvisning så hon inte kan sätta sin fot här igen.... ialla fall inte under namnet Chistine Schürer! Jag vet inte om jag som är lite konstig, men för mig så spelas den där kvällen upp framför mig, så som jag tror att det hände... Jag ser Max springa in livrädd på sitt rum och så kommer hon, som i en skräckfilm efter med hammaren i högsta hugg... ursh.... säger jag bara... mitt hjärta brister när jag tänker på om det vore mina barn...
Sen till skadeståndet... det är ju ett skämt! Att två barns liv ska vara värda 100.000kr... det är skrattretande bara jag tänker på dem som får mer pengar bara av att de suttit inlåsta för länge och på fel orsaker!! Emma tyckte det var ok... mamman alltså... Jag skulle inte tycka det var ok... Vet inte riktigt själv vilken summa jag skulle acceptera... svårt att sätta ett pris på de älskade små barnen... men en sak är säker... jag skulle nog inte vilja leva vidare utan dem speciellt inte med den man som faktiskt dragit in denna människa i mitt liv! Ja, jag vet att det inte är hans fel, men jag skulle inte kunna gå vidare då man ser denna människa varje dag och påminnas om händelsen om och om igen... Men igen... alla är olika...

Helgens bravader:
Jag var och badade i helgen med mina föräldrar och mina barn på badhuset i Gustavsberg.. Mysigt och nytt ställe med två vattenrutschbanor och en utomhusattraktion... Alex tyckte det var kul med bubbelpoolen och Lukas, ja han tycker om att bada... så han var nöjd hela tiden, inte ett pip som min mamma brukar säga... Sen åkte vi lite skridskor och Alex kan faktiskt stå på skridskorna riktigt bra, inte åka riktigt ännu men han såg ganska stabil ut! På kvällen kom även min bror och hans familj och käkade middag... det där med glass är fortfarande ett problem, men min bror sa för första gången till att han inte skulle ha någon glass innan maten.. Då blev jag lite stolt över att han också tycker som jag i det läget, att han inte ser ner på min barnuppfostran... eller det kanske han gör ändå, vem vet?

Sen sent på söndagen kom han hem, min prins... hade saknat honom mycket... han är mitt liv och när han inte är hemma så känns det som om jag inte lever mitt liv, utan något annat liv som inte betyder särskilt mycket... känns som om man lever på sparlåga, det jag pratar med Conny om kan jag inte alltid prata med mina föräldrar om, så då är jag tyst istället... Men nu är han hemma igen så då kan jag vara mig själv igen!

Fredag den trettonde...

Ja... och så var det fredagen den trettonde... dagen som alltid brukar vara jobbig för mig... brukar alltid göra illa mig eller något annat jobbigt... men men det var någon som sa att man ska inte gå och tänka på det för då händer det... Man kanske ska försöka utjämna oturen med en trisslott... dvs om jag faktisk vinner... Skulle behöva en sådär minst hundra tusen... kan man önska sig det tro??

Natten var jobbig utan Conny vid min sida... Lukas sov sådär varannan timma och Alexander kom in till oss vid 00.00 och sa att han var hungrig.. Han trodde väl att klockan var morgon... så jag sa till honom att lägga sig i pappas säng men det var väl ingen smart ide för då fick han sova lika lite som jag, stackarn...

Var en sväng till ikea och köpte mig lite nya saker som behövdes bytas ut nu efter rökinfernot bl.a en rullgardin, men även en halkmatta till badkaret... sen köpte jag lite kläder till Alex på H&M, "cars" tröjor som jag hoppas han blir glad för! sist men inte minst köpte jag lite mat och blommor, lite tulpaner till min mamma och pappa som alltid ställer upp när jag behöver dem... Ska nämligen dit i helgen och umgås med dem så jag slipper vara ensam med två barn så länge... Det är ju ganska energikrävande...

I morgon är det alla hjärtans dag och då skulle det inte vara fel med lite blommor... somjag inet kommer att få... Conny är ju inte ens hemma så det finns inte ens en liten chans... så jag får väl titta på den här buketten istället...

Hatar att vara ensam...

Hatar att vara ensam... sitter nu för mig själv och vill inte gå och sova... sova vill jag men inte ensam! Just i dag så kände jag mig så stark att jag tänkte: det här överlever jag! Känslan övergav mig då någon ringer och lägger på med dolt nummer... vilken annan dag än denna kunde jag inte ha brytt mig om det men i dag då jag är ensam med barnen känns det tungt... Mina föräldrar sa att det säkert var telefonförsäljare som ringt, men jag har inte varit med om telefonförsäljare med dolt nummer tidigare, speciellt inte som lagt på luren och på en och samma dag! Ok, de som vill att man ska ringa upp och därför lägger på luren men det här känns ju som ingen mening! Varför ringer de då om de ändå ska lägga på? Irriterande om något! Kan någon fixa mig numret till nix?

Conny Skidresa...

Ja, i dag åker Conny med jobbet på skidresa... Kul för honom men för mig känns det jobbigt! Han får ledigt några dagar från allt jobb här hemma och behöver inte bry sig om någon annan än sig själv... Själv sitter jag här i askkoppen som jag brukar kalla det, mitt rökhärjade hem! Börjar att inse att jag kanske måste måla om för att bli av med stanken... Undra om det är något man kan få ut på försäkringen?? Måste ringa och fråga för jag orkar inte leva länge till i den här miljön! Dessutom måste jag tvätta alla kläder som var i angränsande rummet, sovrummet... Vi har inte så mycket kläder att ha på oss just nu men tvättmaskinen och torktumlaren går varm här hemma! Tvätthögen växer, men vad är det för ide att vika in den när rummeyt som de ska in i luktar rök??
Det jobbigaste med att Conny är borta är att behöva förklara för Alexander att pappa inte kommer hem 17 gånger per dag... Han tycker nog det är jobbigt... Han är en sådan person som tycker att alla ska vara samlade... precis som när jag är hemma hos min mamma och pappa inte är där, så frågar han "var är morfar?". Lite som jag var när jag var liten... eller som jag fortfarade tycker...

En sak som är säker är att jag blivit nojig efter det här... vågar knappt gå hemifrån utan att ha kollat om jag stängt av överallt och att inget är på, som kan börja brinna om jag inte stängt av den... Är det såhär de med tvångsyndrom lever??? Verkar skitjobbigt faktiskt... Visst de har förmodligen fler gånger att kolla upp om de verkligen har stängta av spisen än jag har... Nåja, det kanske avtar med tiden...

I går började jag en kurs som heter Grafisk kommunikation A på komvux distans. Det ville jag göra för att lära om mer om programmet "Photoshop" som man kan göra så häftiga saker med... Vi får se hur det går...

Träffade några va mina arbetskamrater i tisdags och det var jättekul! Det var ju ett tag sedan jag träffade dem! Saknar faktiskt jobbet och alla mina trevliga arbetskamrater! Men det dröjer inte länge till innan jag börjar jobba igen och Conny ska vara hemma med Lukas!

Alla onda ting kommer i tre...

Alla onda ting kommer i tre... Ja, det är så min kära mor brukar säga så... Det innebär att när man drabbas, så drabbas man av tre onda saker efter varandra och därefter är det bara och se framåt... Så...

I går när Jag kom hem var jag tvungen att börja tvätta allt som var inpyrt med rök och det var inte kul dels för att det var så mycket men också för att tvättmaskinen började strejka igår! Som tur var har jag en snäll svärmor som var villig att tvätta våra duntäcken åt oss! Det gjorde mig väldigt glad såhär i dessa tuffa tider! Just nu är det sovrummet och köket som är värst inpyrt... känns som om man lever i en askkopp, och när jag tänker efter så är det väl det vi gör just nu... vill bara krypa ur skinnet och ta mig någonstans där man slipper den här stanken... det är tom så att jag föredrar bajsblöja-stanken framför detta!

Så nu, går jag bara och väntar på att något mer ska hända... vi får se...

Snacka om att det är någon som vill testa hur mycket jag tål...

Snacka om att det är någon som vill testa hur mycket jag tål... någon däruppe som undrar hur mycket jag klarar av innan jag förlorar mitt förstånd och gör drastiska saker...?
I natt eller snarare i går kväll sådär då jag tänkte gå och lägga mig vid runt kl 22 så började Lukas klaga.. och han är inte sån om han inte är hungrig och jag hade precis matat honom så jag kunde utesluta att det inte var det man jag försökte med det ändå! han fortsatte ända till kl 03. Vid et laget hade jag inte sovit alls och var nära bristningsgränsen, speciellt då jag innerst visste att jag inte skulle få sova i morgon heller eftersom Alexander är hemma på måndagar... då kändes allt hopplöst... Conny insåg att inte han heller skulle få sova, så han tog honom en stund... Det var enormt lättande att jag inte var ensam där i mörkret med en arg bebis! Jag grät en skvätt och tog mitt förnuft till fånga och intalade mig att det faktiskt inte var han problem att han skrek, utan att det var det enda sättet för honom att säga att "jag har ont, mamma, trösta mig"... När han sen somnade i min famn lade jag honom i sin säng och han sov vidare... det var då jag tänkte "gud, va skönt att få sova nu" och jag somnade på studs...

Men, men, trodde jag verkligen att det var över då... Nääää, hur kunde jag tro det?? Alexander, ska börja kalla honom för tuppen tror jag, kom in till oss runt kl 05.30 på morgonen då jag hade sovit sådär en 2.5 timmar och börjar putta och röra på sig, pillrandes på min hand och jag hatar att han pillar på mig när jag sover... och när ja sa till honom att sluta så väcktes Lukas och så var det dags att gå upp... Ammade Lukas och satte honom i babysittern och gav Alexander frukost och gick och la mig igen... Conny skulle upp och jobba så jag passade på medan han fortfarande var hemma att sova lite...

Sen när han skulle gå så fixade jag en Shake han skulle ha med sig till jobbet ställde upp hinken med pulver på spisen, som har barnlås, och så skickade jag iväg honom och gick på toa... Närjag kommer ut från toan så är hela köket rökfyllt... Alexander säger "Mamma, jag ser inget"! Jag kastar ut honom från köket medan jag tar bort det värsta från den fastbrända burken från spisen i dimman av den giftiga plaströken... trevar mig fram till köksfönstret och jag får upp fönstret och får in lite syre... det är inte förrän då jag kände hur mycket äckel jag hade andats in... och jag tänkte "det är såhär man känner när man brinner inne" "jag hinner till fönstret och öppna det, och så dör man på golvet precis innanför fönstret som man aldig hann till" Kusligt, tycker jag nu såhär i efterhand... Hur hade jag lyckats med det här?? Just idag och för en gångs skull när inte barnlåset är på?? Två senarion finns det:
1. Det mest troliga (tror jag) är att jag då jag tog fram hinken på åt spisplattan samtidigt och inte märker det för att jag är så trött...
2. Eller att Alexander satt på den... han lekte med sina kastruller just då... men jag frågade honom om han satt på den och han sa Nej... och han brukar säga när han gjort saker... Men detta alternativ tror Conny mest på...

Men frågan är den: Är detta slutet på dagens prövningar?? Det återstår att se!!!

Vakna kl 06.00...varje morgon...

Vakna kl 06.00...varje morgon... hur kunde det bli så?? Att vi skulle få morgonpigga barn då vi själva inte är det?? Är det någon som vill straffa oss?? Trött får man stappla upp på morgonen och göra frukost vid 06.00 till Alexander och amma Lukas... Sen får man sitta och vänta på att väcka Conny för att få äta lite frukost själv!
Jag passade på att väga mig och vågen visade -1kg på en vecka... glad blev jag men tycker fortfarande att det går för långsamt... Vi har kört hårt denna vecka med sådär en 12000 steg per dag och suttit på motionscykeln och fått ont i rumpan! Jag känner att min kropp är slut, mest mentalt tror jag men kroppen vill bara gå och lägga sig... känns som om jag skulle behöva sova en vecka, minst!

Alexander har blivit lite skendräktig nu och vårdar sina leksaksdjur:

Så gulligt tycker jag men jag trodde det bara var tjejer som blev så med bebisar... Det här är ju bara för att Lukas har kommit till oss och han tycker bestämt att det är hans bebis och kanske lite mammas och pappas...

Sen har han skaffat ett riktigt intresse för att laga mat, så han måste alltid vara med och laga maten:


Lukas har börjat rulla hela tiden, från mage till rygg.. från mage till rygg...






Och Alexander vill vara bredvid honom hela tiden och säger: "din knäppa bebis" och tycker han är jätterolig... vänta bara tills han kommer framåt också och tar dina leksaker, då kommer du inte tycka att han är lika rolig som nu...




De är bara för söta!!!

Arg Bebis...

Ja, det var en arg bebis då vi började att ge honom lite välling på kvällen istället för tutte. Det gör vi dels för att jag ska kunna vara borta utan att han dör av svält och dels för att han sover bättre på natten om han äter lite extra... och sover han bra så sover jag också bra... Men jag måste säga att det verkligen gör ont i själen när han skriker, man vill ju aldrig göra dem illa men i det här fallet måste vi stå på oss... För snart är det dags för mig och jobba... och vi är långt ifrån att jag kan lämna honom en hel dag! Han äter inte ens mat... han kniper igen med munnen, och ja, jag har även provat att ge honom sånt där lite sötare pureer för att övertyga honom att det är gott med mat men han är envis... vet inte var han får det ifrån??? Han är jättegod och lugn på dagarna men när han ser flaskan börjar han skrika... Hjärtat brister varje gång och man känner sig hjälplös... Se bara på bilden vilka "WHY??"-ögon han har!!
Alexander åt extremt bra när han började med mat. Han var glad varje gång... men de är så olika i många lägen så varför trodde jag att det skulle gå bra?? Vi får kämpa vidare helt enkelt...

Ursh... känner mig inte som en bra mamma just nu... dels det här med Lukas men också med Alexander... Alexander skriker efter uppmärksamhet just nu och han gör saker hela tiden för att han vill jävlas med mig... men då får han ju uppmärksamhet... Men jag vill inte bara skälla på honom som jag känner det just nu... jag vill bara krama honom och spendera tid med bara honom också! Men ibland är det svårt när man har en liten som behöver mig också... Vad ska man göra när man häller i den lille framför sig och den store klämmer sig in emellan så att jag nästan tappar den lille... ja... det är många sådana tillfällen som jag vill kunna ägna mig åt honom istället för att skälla på honom... Jag säger bara URSH!

Blev lika stolt som Alexander blev idag då han för första gången gick på pottan och bajsade! Vilken stor kille jag börjar att få!!

Viktnedgången kämpar jag fortfarande med, 2,2kg på en månad... visst , man ska inte gå ned mer än ett halvt kilo i veckan sägs det så jag får väl vara nöjd med det resultatet... även om jag tycker det går för långsamt men får ge det tid.... Långsamt går det speciellt när man tittar på dem i "biggest loser" som minst går ned sådär en 4-5kg i veckan, men de genomgår ju också extremt hård träning och så är de mycket tjockare och därigenom förlorar mer...

Du är mitt allt!!!

"Du är allt jag någonsin önskat
Du är allt jag någonsin drömt
Du är den som får mig minnas
alla drömmar jag har glömt
Du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
hela livet vill jag ge
För du är där när ingen ser mig
du är där när stormen yr
du är där när natten skrämmer
du är där när dagen gryr
Jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
och vad livet vill oss lära
är att framtiden den är vår...

När som klockorna har stannat
och tiden tycks stå still
och man inte vågar säga
det man längst i hjärtat vill
då ska vi ta varandras händer
och minnas denna dag
och förstå vad som än händer
är det alltid du och jag...

Du är allt jag någonsin önskat
Du är allt jag någonsin drömt
Du är den som får mig minnas
alla drömmar jag har glömt
Du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
all min längtan vill jag ge
All min kärlek får du bära
hela livet vill jag ge...."






Du har även gett mig det finaste som finns, mina barn!

Den låten är så fin! Önskar jag själv kunde skriva så fina saker!

Kräksjukan...

Kräksjukan?? Ja, du läste rätt!

På lördagen var Alexander hos Mormor, de hade haft honom över natten. Jag åkte dit för att hämta honom och samtidigt umgås lite med släkten. Vi åkte först skridskor, Jag, Alexander och Morfar, vilket gick sådär, både jag och pappa var superostadiga och så Alexander som stod för första gången på ett par skridskor.. Ja han var som bambi på hal is och vi var inte mycket bättre men lyckades i alla fall stå kvar på isen... Det var kul, förutom smärtan i fötterna... det var så länge sedan ja åkte! Senaste minnet av isen var då jag och Conny åkte tillsammans med gemensamma kompisar, sådär lite nykära och flörtiga... mmm... jag minns det som om det vore igår... fast det var minst en tio år sedan.. jag får nämligen tillbaka samma känslor än i dag när jag tittar på honom... Fast idag är han min, då var framtiden lite mer osäker...

Efter det var det middag med familjen, då var även Niklas, min bror och hans son Jonathan med... Jonathan har lärt sig att hemma hos mormor och morfar får man glass, dvs även om man inte ätit mat, så han pekade på frysen och tjöt... Då sa:"lill polisen" som jag kallar honom (min son) med sin söta lilla röst "Man får inte glass om man inte äter upp maten!"... och alla blev chockade och sa "just de!" och min pappa som e boven i dramat satt där som en fågelholk... Det var då han insåg att han minsann måste lyssna på den vise lille mannen... och han sa "efter maten, Jonathan"... Alexander såg nöjd ut... Och jag kände, gud va jag är glad att det där är min kille! Jag var så stolt äver honom och även glad att vårt eviga kämpande om att man får glass efter maten om man äter maten och det har gett resultat! Min bror kände nog inte samma sak för när jag tittade på honom satt han med ansiktet i händerna och mumlade... det var ju inte han som lärt han det där med glass... Kommer ihåg att jag hade samma bråk med dem om den saken... sådär ungefär när Alexander var samma ålder och att det blir jobbigt hemma för de förstår inte skillnaden... hemma och hos mormor/morfar...
Nog om det ... Så när vi kom hem lade vi Alexander och jag gick och duschade... in kommer Conny med Alexander i famnen... Jag tänker??? Vad gör han här inne?? Därefter ser jag kräkan på pyjamasen och Alexander ser jätteledsen ut...

Och så började kräkhistorien...

Natten efter började Lukas spy... Gud va äckligt det var.. att se en så liten spy så mycket och att hela hans lilla kropp skakade... Själv låg jag där med en knut i magen bredvid honom på glovet och smekte honom över ryggen då han gnydde.. och det fick honom att somna om efter varje spya... där låg jag och tänkte: "När blir det jag??? På morgonen efter hann jag lägga Lukas i sin säng igen och han somnade.. sen var det min tur... Då var det tur att Conny inte var sjuk än, så han fick åka med Lukas till akuten och få lite ersättning och han skulle matas var femte minut... Cirkusen var i gång... Alexander var vid det här laget en pigg treåring som satt och vakade vid min sida.... läste sina böcker för mig och smekte min panna och sa "du e så söt, mamma".. Han e för go... När conny kom hem från akuten var mina tuttar sprängfärdiga.. ont gjorde det... vi fick bara mata honom lite och var femte minut... snacka om att han var arg... Lukas alltså... Conny var helt övertygad att han inte var smittad så han tänkte åka och träna senare men.... vid middagstid så var han också drabbad...

Kräkhistorien slutade med -2kg på vågen och blåbärsoppa i magen...

Jag tänkte på det att det här var nog den fortaste bantningskuren ja varit med om!! Varför ska man rena kroppen med en massa kurer egentligen? När man kan på kortare tid rensa hela magen, tarmens innehåll och kroppensvätska med vinterkräksjukan?? Skämt åsido så var det minst lika otrevligt som dessa kurer kan vara!!

Lite smått och gott från de senaste dagarna...

I helgen var vi på besök hemma hos Connys föräldrar, Alexanders och Lukas Farmor och Farfar. De ville fira Alexander som fyllt år! De gav honom först en present och han fick en cirkelsåg, därefter hämtade de en till och det var en skruvdragare... Alexander älskar nämligen att mecka med sina fordon hemma, så det var jättebra saker att ge honom! Men sen fick han väl för sig att det fanns mer presenter och sa "jag vill ha mer presenter" och tittade på sin farmor... men det fanns ju inte fler så det blev bara pinsamt.. han är inte normalt såhär girig... Maten lagade vi och tog med oss ut dit, pga att vi har en specifik diet att följa nu såhär efter nyåret, den var god... men svärmor brukar laga väldigt god mat annars så lite synd var det väl också...

Appropå dieten så, ja... den går bra men som vanligt går det inte lika fort som man vill, man skulle ju vilja bara ta en bit och skära bort den... Ja, jag tyckte att de kunde väl, eftersom de ändå öppnade upp mig när lukas skulle ut, att de kunde ha tagit bort lite fett och hud när de ändå höll på! Ja en sådan "tummituck" som de säger på engelska, vet inte riktigt vad det heter på svenska! Men men, vikten står för tillfället still men det är då det är bra att vi mätte omkretsen på oss innan, så jag vet att det försvunnit 4cm från magen, annars hade man nog lättare givit upp! Det nya vi lagt till dieten är att jag ska gå 10000 steg varje dag och hittils har jag lyckats med det så förhoppningsvis så har vi blivit av med lite vikt om en vecka... jag blir glad för allt nedåt...

Läste på aftonbladet på nätet att "så blir det med Obama som president", och jag tänkte??? "Who gives a damn" vem bryr sig?? Vi lever väl i Sverige? varför vill man då veta hur det blir i USA? och sen aftonbladet TV: "Se Obamas tal i natt till nationen" Varför skulle jag som läsare vilja se den?? Visst kan jag köpa att det är häftigt att det äntligen är en "svart" som är president, eller hur vill vi ha det? ska vi uppmärksamma att det faktiskt är skillnad på vårt utseende eller ska vi leva som jämlikar? Tycker vårt land dyrkar USA lite för mycket! Kan någon säga vad de har som är bra, för jag vet inte vad som är så jä**a bra med det landet??? Lite irriterande!!

En annan sak jag läste var Ericsson ska skära ned, hur förklarar de för de anställda när företaget går med vinst: "tack för att du jobbade så bra att vi gick med vinst men tyvärr så får du sparken..." KUL!!!! Det låter bra eller hur, men saken är den att det brukar vara då de skär ner för att fortsätta att ligga på topp... Fattar inte riktigt logiken men det funkar ju...

En stor KRAM skulle jag vilja ge till min kompis som har det jobbigt just nu! Jag tänker på henne varje dag och lider!

Det är kul när man hittar sitt stora barn tillsammans med sitt lilla barn under babygymet!

Är de inte lika så säg mig...

Hipp hipp hurra för Alexander i dag!!

Grattis min älskade son! Att du redan blivit 3 år är overkligt, känns som om du var bebis för inte så länge sedan...

När jag lämnade dig i dag på dagis var du glad för vi skulle fira din födelsedag även på dagis så jag hade köpt med oss glass som ni skulle festa på efter lunch... och innanför dörren på dagis stod tre avundsjuka småtjejer och pekade på oss "glass"... tyckte synd om dem eftersom de inte skulle få någon glass, de gick ju inte på Alexanders avdelning...

När jag hämtade dig hade du en jättetuff krona på dig, tog kort på den när vi kom hem och den hade du på dig hela kvällen. Din bästis Theo, kom inte då han var sjuk. Men sen kom Jonathan, Niklas och Camilla. Då var du ju tvungen att hålla koll på grejerna... Jonathan vill ju leka med allt du leker med! Sen kom Mormor och Morfar med presenter! Sist men inte minst kom farbror Robert... Sen var det full fest tills du stupade i säng, jättetrött och du tyckte att dagen varit jättekul!

Här är lite kort:


Här ser vi den fina kronan och hans fina bilar från filmen "Bilar"!

Tårtan också förstås med "blixten" på till din förtjusning!

Lite paket från Mamma och Pappa...

Tallrikar och servetter med bilar på..

Å så var helgen förbi...

Å så var helgen förbi... kändes knappt att vi varit lediga... På lördagen åkte vi allihop till Connys jobb, där han var tvungen att jobba lite, och Alexander ville se var han håller hus på dagarna när han är på dagis. Han roade sig rätt bra faktiskt, snurrade på kontorstolarna och sprang omkring i cirklar... Vi åt lunch medan Conny jobbade och när vi kom hem så var Alexander så trött att han bara grinade, så vi fick tvinga honom att sova!

Söndagen var jättehärlig då vi var ute på isen vid hellasgården och såg alla som åkte långfärdsskridskor. Connys arbetskamrater var nämligen där så vi lunchade med dem. Vi får nog ta och köpa oss ett par sådana skridskor och göra det oftare för det var jättemysigt!

Fredag...skönt med helg...

Ja, nu e det helg igen... det var ju inte så länge sedan det var helg men det är väl därför man är bortskämd!

Alexanders dagis ringde och sa att han inte mådde bra, han hade ont i magen och skrek på efter sin mamma... Och mitt hjärta gjorde ont och jag matade Lukas och packade in honom i vagnen och sprang till bilen.. så blir det varje gång de ringer.. jag stressar dit och vill bara krama honom och säga att allt är ok nu... jag är här för dig min vän! Men när man väl kommer dit har han ätit och mår hur bra som helst och hela mitt uppmålade senario förstörs! Sen när han väl ser mig säger han, "Nej mamma, jag vill INTE gå hem!!!" och det slutar med att jag får dra honom därifrån i bara strumplästen (för att han inte vill klä på sig), med sparkar och slag, skrikandes "dumma mamma!"... Det är då man undrar hur det här gått till?? Det var ju inte det här jag hade förväntat mig.. Det är oftast så när dagis ringer att det inte är något fel på honom, men varje gång blir man stressad och tror att det är något allvarligt... men barn kan vara så ibland!

Här är några fina bilder på de små liven...

Han älskar sin bror...


Mormor och Lukas...



En rockstjärna...


Stackars groda, så mycket tuggmärken som den har fått...

Skickade ett sms till min kompis i Thailand och frågade om hon hade mycket regn som de sagt på nyheterna.. tyckte att det var synd om henne då hon är där för första gången... men hon sa att det hade regnat i 4 dagar och varit sol sedan dess och att hon ridit elefant! Skulle vilja vara där... längtar tillbaka....